Som natt och dag - NÖJD!

Foton: Henrik Jansson

Foton: Marianne Dahlqvist

Redan igår kväll så tyckte jag att jag var lite piggare i benen, även i morse och på uppvärmningen så kändes det lite lättare än tidigare dagar. Kan kanske vara för att jag förutom tävlingen igår, bara låg hemma och vilade i soffan.

På dagens race så var det över 200 anmälda, dock så fick bara de 150 bäst rankade starta, jag var rankad som nummer 104 och fick då stå i det bakre ledet, ville öppna lugnt och inte stressa, så efter första långa backen låg jag väl i det närmsta sist, i andra backen (mördarbacken) på första varvet så började jag lite lätt känna av den här dåliga känslan jag haft tidigare dagar, men jag ignorerade den så gott det gick och därefter så gick det bättre och bättre under den hela klassiska delen. Försökte att åka bra tekniskt och ligga strax under gränsen av max hela tiden för att inte köra mig för slut. Skidorna funkade kanonbra (det har dom gjort hela helgen, vallarna gör ett bra jobb) och jag hade en positiv trend.

Om jag fick en dålig start så var skidbytet ännu sämre, fipplade alldeles för länge, kom iväg och tappade direkt vänsterskidan, fick stanna och sätta på mig den, men jag behöll lugnet och kom ut i en bra grupp. Var lite orolig att kroppen ej skulle svara bra och at jag skulle sjunka som en sten genom fältet. Men jag hamnade i en bra grupp som jag kunde åka med i princip hela skatedelen, kändes bra och jag kunde verkligen kriga och ta ut mig på ett helt annat sätt en tidigare denna säsongen. 

Det var en otrolig lättnad. Placeringen 83:a (25:e svensk) är väl inget att skryta om, men nu när känslan var bra och allt utom starten och skidbytet fungerade bra så är jag mer än nöjd. Resultatet hittar du här. Nu ska jag ta några dagars vila, innan jag börjar träna lite försiktigt igen!

Skandinavisk cup i Falun, dag 3

Hej. 

Idag väntar den tredje och sista tävlingsdagen här i Falun på VM-banorna och det inofficiella för-VM. 

Vi herrar startar 11,00 och har ett skiathlon framför oss:

4x3,75 kilometer klassiskt + 6x2,5 kilometer skate

Jag åker upp och värmer, sen får vi se hur kroppen svarar. 

#Teamless

Fortsatt tungt. Mycket mörka tankar och känns väldigt tråkigt. Det är ju en sak att jag åker dåligt och gör dåliga resultat, det är ju nog tråkigt det. Men nu när även kroppen säger ifrån på ett sätt som jag inte är van vid, att jag inte kan ta ut mig och att jag får mjölksyra fortare än någonsin annars och sedan knappt kan åka, det är ju ren och skär misär. 

Jag kanske bör sluta ha träningen/tävlingen som fullständig prio och det/den enda jag överhuvudtaget bryr mig om och istället försöka få en lite mer avslappnad inställning till det hela. Och kanske inte heller sätta sådana höga krav på mig själv och gräva ner mig så mycket. Men det är dels lättare sagt än gjort och sedan så vet jag inte riktigt hur det skulle gå till. 

Idag på nedvarvningen så kraschade jag rejält på en isfläck, landade på vänster axel så det knakade i hela överkroppen, låg still några sekunder och hoppades på att axeln eller nyckelbenet skulle vara av, men det verkade hålla. Åkte lugnt i 20-30 minuter och just under den nedåkningen så kändes ändå kroppen som den ska. 

Jag vet inte hur jag ska göra med morgondagens race än och jag vet inte hur jag ska göra med fortsättningen av säsongen, karriären, livet, med mera. Någonting måste i alla fall göras rejält annorlunda, det tror jag nog vi alla kan vara överens om..!

Slut.

Samma extremt dåliga känsla idag som igår, som senaste tiden. Någon konstig illamåendekänsla innan, totalseg och döds-mjölksyra under loppet med dålig fokusering och halvt hjärtont nu efteråt. Kom i mål typ en halvminut efter ledaren på en sprint, så dålig bör jag ej vara. Men nu är jag det. 

Som det känns nu så blir det absolut inget lopp imorgon och kanske inte något mer överhuvudtaget. 

Jag håller inte på med denna idrott för att åka som ett arsel. Jag ger inte upp allting för att fokusera på skidåkningen när jag är såhär dålig. 

Är otroligt ledsen och besviken. 

Skandinavisk cup Falun, dag två

Lina Börjes skickade dessa kort till mig igår efter loppet, hon är duktig att fota och även om jag inte åkte så fort så var faktiskt bilderna fina, kan det ha att göra med personen på dom?

Idag väntar sprint här i Falun. En sprintprolog som enligt uppgift är den tuffaste någonsin(!) att ta sig vidare ifrån om man ser till anmälda och anmäldas meriter, då förstår ni förutsättningarna! Banan är tuff och innehåller två jobbiga stigningar, jag ska köra för allt vad tygen håller och så får vi se var det landar. Jag startar klockan 10:14:30 och är rankad 82:a i det 194 man starka fältet. Mer om tävlingarna hittar ni här. Banan ser ut såhär:

En tyngre dag och lite reflektioner

Bilden sammanfattar väl dagen ganska bra.

150:e och 5,13 minuter efter idag. Helt sjukt hur sakta jag åkte idag. Stod still uppför. Men jag hade ju detta på känn, redan igår så kändes det sjukt dåligt. Idag när jag värmde upp så kändes det inte heller bra, men som tur var något bättre än igår, med gårdagens känsla så hade jag säkert varit ute än och harvat. 

Planen för dagen var att gå ut rätt lugnt, hålla igen uppför en aning och försöka köra hårt på de lite mer lättåkta partierna. Det funkade bra första varvet (av sex) och känslan var att jag utan problem skulle klara av att hålla samma fart och kanske till och med öka en aning. Men direkt i första backen så kom den jobbiga känslan jag haft under en tid nu; riktigt stum i musklerna, mjölksyran sprutade ur både armar och ben och jag var inte det minsta ansträngd i andningen. Det gick bara inte att åka fortare. Så fortsatte det nästan hela racet, fram till ett halvt varv kvar då killen som startade två minuter bakom mig kom ikapp i nästan den dubbla farten, det var som att jag vaknade till då och kunde utan större problem gå med honom och även köra ifrån honom med någon sekund in i mål. 

Jag förstår inte riktigt vad det är som är fel och gör att jag inte presterar på den nivån jag vill. Men troligen så är det en stor del mentalt, då jag sätter lite för mycket press på mig själv, och samtidigt tvivlar på att jag kan åka fort. Tror inte att just träningen är några stora bekymmer, men kanske så är det återhämtningen och det jag gör/inte gör då jag ej har träningskläderna på mig som jag kan slarva en aning med. Jag försöker vara seriös, göra jobbet och träna bra för att bli bättre, men det är tråkigt när jag då istället blir sämre och sämre. 

Förr då jag halvt lagt av fram och tillbaka kring 2008-2009, så hade jag en uppåtgående trend med bättre och bättre resultat i ryggen, plus att jag hade bra träning bakom mig, då kunde jag prestera trots att jag inte tränade mycket alls. Men då trodde jag lite mer på mig själv och jag hade inte min egna press på mig, då var det mer att jag "visste" att jag kunde åka så och så fort. 

Jag fortsätter jobba på och försöker tro att det kommer bli bättre. Tränar på och fortsätter vara seriös, jag har exempelvis inte druckit en droppe alkohol på snart fyra månader (kanske är det som saknas?). Jag åkte ju ändå bra på Axa, trots att känslan inte var 100% där heller. Så det finns ju där någonstans.

 Martin Eriksson tog ett antal bilder och en film på mig:

Jag ser ju i alla fall deffad ut.

Skandinavisk cup Falun, dag ett

Idag är det dags för den första av tre tävlingsdagar uppe på Lugnet. I knallhårt motstånd ska vi åka 15 kilometer skate (6x2,5), det är över 200 anmälda, varav flera ifrån världseliten! 

12,44,30 är min starttid! Mer om tävlingarna finns här: 

http://scandinaviancup.se

Skate, bantest och kropptest

Spänningen och stämningen börjar byggas upp på Lugnet. Det märks att det kommer bli en riktigt stortävling i helgen och att skid-VM närmar sig med stormsteg. 

Idag när jag åkte så var det väldigt blött. Tre plusgrader och tö. Väldigt tungfört på sina håll. Jag körde i totalt 1,15 timmar, varav en kvart 10"-20"-intervaller. Hade inte något som helst tryck idag, seg i både flåset och musklerna. Tråkigt nog sämsta känslan på veckor, men jag intalade mig själv att det är mentalt och att jag blir deff om jag biter mig igenom passet. Har bara hållit mig till mat de senaste dagarna, så jag har tappat två-tre kilo. Kan behövas på denna dödsbana!

Nu är jag i Tällberg och ska jobba!

Tre saker

Hej kamrater. 

Dagens tre huvuduppgifter är som följer:

- Skidpass

- Jobb i Tällberg 

- Förbereda mig inför helgens skandinaviska cup här i Falun

Dags att börja bocka av!

Klassiskt

Martin, eller Polacken Starega som han numera vill bli kallad, åkte med mig bitvis idag.

Jag har ju tidigare lite halvt klagat på för platta banor när jag åkt i vinter, det behöver jag inte göra här i Falun. Det är sjukt tufft, upp och ner hela tiden. Branta uppförsbackar dessutom. Och knappt något platt. Många som åkte i Bruksvallarna inför premiären tyckte att de banorna var tuffa, dom är ingenting mot detta vill jag lova. 

Jag körde i 1,45 timmar och försökte bara åka tekniskt bra och kolla på banorna. De som är öppna nu är precis som tidigare, två stycken 2,5 kilometer långa banor. Men det ser ut som att "spårgubbarna" förbereder sig för längre spår, pistmaskiner lite här och var som plattar ut snö.

Kroppen kändes lite halvseg idag och jag fick kramp i ländryggen. Så jag lär väl ta tag i det där fanskapet nu också. Hörs, hej!