Var ute och gick en sväng efter lunch idag och försökte rensa tankarna lite.
Från glad till bitter på en handvändning. Har ju rätt lätt för att skifta rätt fort. Det mesta är som jag tidigare skrivit; svart eller vitt. Har inget riktigt "skyddsnät" som dämpar fallet. Så små saker kan få mig rätt lätt ur balans.
Är fortfarande jävligt less och bitter över att inte få åka till Piteå. Tycker inte om att bli petad. Och speciellt inte när jag åker riktigt bra. Som ni förstår så håller jag igen till 90% av det jag känner och tycker här i texten. Det är väl tur att man vuxit på några bitar. Men de som känner mig vet ju..
Är dock glad att jag valde att åka direkt hot till Idre Fjäll efter tävlingarna i Bruksvallarna. Skidåkningen här har gjort gott både för kropp och knopp. Även om det är en klen tröst. Som jag känner just nu så hade jag gärna stannat kvar här på Idre Fjäll några veckor till. Men det är ju tyvärr svårt att få till det praktiska.
Och sen har jag den där förbannade ryggen som jävlas. Jag kämpar vidare med mina övningar, smörjer in den med antiinflammatoriska salvor och äter Ipren. Känner inte så mycket när jag åker skidor, men det kommer ju säkerligen att vända och bli värre när jag minst anar det. Dock så har jag så fruktansvärt ont nör jag försöker resa mig upp och bara av att böja mig ner och plocka upp något från golvet. Det känns som att någon trycker in en trubbig kniv och vrider om längst ner i ryggraden på mig.
Men men. Allt det här jävulskapet har man väl fått för sina synder. Imorgon får jag i alla fall åka skidor igen i en av de vackraste omgivningar jag någonsin vistats i. Det hade kunnat varit än värre.