Gym och löpning till förbannelse

Då har man lidit sig igenom ytterligare ett styrke- och löppass. Dessa träningar tar både lång tid och är sjukt jobbiga. Men ack så trevliga och jag tycker de ger resultat också.

Nu på eftermiddagen hade jag förmånen att träna ytterligare ett pass med samma starka trio som på förmiddagen; Lars Suther, Martin Holmstrand och Linus Larsson. 

Jag och Linus sprang tillsammans upp till hallen för att möta upp övriga grabbar. Vi körde sedan lite tänjövningar och några lättare uppvärmningsövningar. Idag hade jag bestämt mig för att köra tre stycken sexor på varje övning. Lite av en blandning mellan maxstyrkan och explosivitetsstyrkan. Det mest för att jag inte kört styrka på länge (cirka tre veckor sedan sist).

Dagens övningar:

Bänkpress 70 kilo

Bänkdrag 65 kilo

Enbensknäböj (bilder ovan) 60 kilo

Chins 15 kilo

Marklyft 100 kilo

Magövning i cablecross 80 kilo 

Avslutade sedan det hela med mitt jobbiga stabilitetsprogram. 

Efter styrkan så sprang vi runt hoppbackarna, riktigt mäktig vy där nu:

Kände mig faktiskt helt okej stark i kroppen idag, men i vissa rörelser så kände jag av min onda axel och min handled som har börjat ömma efter Vasaloppet. Men det sket man väl i. 

Två timmar klassiskt

Förmiddagens skidpass ägnades åt två timmar klassisk skidåkning på Lugnet, tillsammans med Lars Suther, Martin Holmstrand och Linus Larsson. Hade rätt så bedrövligt fäste och förhållandena nere på världscupspåren var under all kritik, löst och en massa spår från "bandvagnsliknande" fordon. Blev rätt less vill jag meddela. Men men, vi fick i alla fall ihop två timmar och senare i eftermiddag ska det mejslas gym!

Vasabild och två pass

Hittade en bild på Erik Wickströms blogg som Nisse Schmidt fotat. Den är från Vasaloppsstarten och här ligger man ju rätt så långt fram i vänster från detta håll sett. 

Idag är planen två träningspass. Nu på morgonen blir det ett klassiskt distanspass och sedan ett styrkepass med tillhörande jogg. 

Sprintat - inte så pigg, men rätt så trött

Det var många steekiga karlar med på dagens sprint. 

Vi körde en prolog + tre heat. Banan var som jag tidigare skrev den kommande sprintbanan till både för-VM nästa helg och troligen nästa års VM. Föret var sjukt löst och svåråkt. 

- I prologen kändes det bra i cirka 1,5 minuter, därefter fick jag både lungödem och telefonstolpar till ben. 

- I kvartsfinalen höll det cirka 45 sekunder. Därefter så var det knappt att jag tog mig i mål. Var cirka en minut efter vinnaren Adam Larsson i detta heat. 

- I semifinalen så tog jag (nästan) starten och ledde sedan uppför hela första långa backen. Därefter blev det godnatt och jag blev fyra. 

- I finalen så gjorde jag samma sak som föregående heat; ledde upp till toppen av första backen. Och därefter tack och hej. Kom även här fyra av sex stycken. 

Avslutade sedan passet med att åka en sväng på VC-banorna. 

Är inte så less idag, fast det gick kasst. Vet att jag brukar vara trött och kass efter Vasaloppet. Vet också att det brukar vända, så det är inga problem. Hade liksom 179 som högst uppmätt puls idag, så det finns ju lite mer att plocka om man säger så!

Elljuscupen sprint

Hallå. 

Ska nu snart upp till Lugnet för att köra en deltävling i DSA:s prestigefyllda elljuscup. Konstigt nog körs den ej i elljus. Idag väntar sprint skate på samma bana som kommande för-VM (skidspelen 14-16 mars), samt även nästa års VM. Blir tufft men kul!

Igår var jag nöjd; fettisdagen och semmelbuffé. 

Två bilder från Vasaloppets upplopp

Hittade dessa två bilder på mig från Vasaloppet i söndags. De är från upploppet och trots att det inte är så bra skärpa på dem så ser man att det är en galet sliten Adam som vinglar in på 92:a plats. Bilderna är från Photomic, gå in där ni också och leta på bilderna på er från Vaslaoppsveckan.

70 min löpning med fint sällskap

I fjol minns jag att jag sprang en halvtimme lugnt dagen efter loppet, i år belönade jag mig med en hel vilodag. Lat som man är. Men idag så har jag i alla fall varit ute och luftat benen i dryga timmen tillsammans med den alltid så starke Lima-åkaren Lars Suther. 

Som alltid efter ett sådant stort lopp som Vasaloppet så vill man alltid prata igenom mycket av loppet, berätta om sina egna upplevelser och lyssna för att eventuellt kunna lära sig något till kommande år. "- Hur låg du till i den backen?", "- hur bra gick dina skidor där?", "- hur kändes kroppen när du passerade där?", detta är exempel på frågor. Givande och trevligt. Lars körde med ruggskidor under årets lopp, och var nöjd med det. 

Vi började med att springa upp till Lugnet för att göra en snö- och spår-check, såg bra ut (av det lilla vi såg från parkeringen) och därefter vidare över till Jungfruberget, där vi i princip sprang ett varv runt det. 

Jag kände mig faktiskt rätt pigg i kroppen och det var skönt att få röra sig en aning. Imorgon drar vi igång med träningen igen. 

Piggare kropp

Har blivit en del lusläsande av resultatlistan från söndagens lopp. 

Med distans till allt så är jag faktiskt rätt nöjd ändå. Visst, man vill ju alltid åka lite, lite bättre. Men jag hade inte kunnat gjort så mycket mer varken veckorna innan, eller under själva loppet. Kan man inte staka från drygt två veckor innan det största stakloppet och bestämmer sig så sent som på torsdag kväll att tävla, då kan jag inte begära så mycket mer av mig. 

Hade jag inte blivit toktrött och fått kramp kring Oxberg så kanske det hade kunnat blivit någon placering högre upp, men det är ju saker som hör till. Jag får ta med mig de bra sakerna från loppet och sikta vidare.

Igår var jag så sjukt stel i kroppen, så fort jag suttit ner och skulle upp och gå så höll jag knappt på att ta mig fram. Idag är det mycket bättre. Det är skönt. 

Dagens träning blir ett lätt joggpass för att försöka skynda på återhämtningen ytterligare. 

Trasig kropp

Hyfsat vasaloppsbakis idag. 

När man med nöp och näppe kan sätta på sig strumporna i stående läge. Då är man stel och har rätt så jävla ont i hela kroppen, och speciellt ryggen. Men den fick smaka på en del igår under niomilafärden. Och ja, jag lär väl åka det där eländesloopet även nästa år, troligen stakning även då. Förhoppningsvis med hårdare spår. 

Idag så går jag till lunchen. Måste ju röra mig lite varje dag. Bra för den utsvällande magen och för att rensa huvudet. 

Mitt femte och sista(?) Vasalopp, 92:a!

Då var Vasaloppet avklarat för denna gången.

Detta var ett lopp med lite blandade känslor, fysiskt i alla fall. Första loppet jag valde att gå med blanka skidor, alltså att staka på helslipade klassiska skidor, utan fästvalla.

Kom iväg bra i starten och var runt tionde man när backen började. Stod tyvärr som ett rundningsmärke i backen och blev väl passerad av halva startfältet kändes det som. Men väl uppe på toppen så hade jag för första gången kanonskidor och fick rygg på den alltid så starke Per-Olov Svahn, vi plockade placeringar som fasiken och tid på täten. Några kilometer innan Mångsbodarna så var vi ikapp. Väl med i den stora tätklungan så hängde jag mestadels med rätt lätt i svansen av den. Var dock svårt att avancera då det bara var ett - två spår som gick lätt och klungan var säkerligen hundra man stor. 

Jag hade bra skidor och kroppen kändes skaplig, i alla fall fram till Evertsberg, där började jag känna mig trött, få ont i handlederna (beror troligen på att stavarna sjönk ner i varje stavtag, trots att jag hade mina stora Rex-trugor på) och även kramp i mage och armar. Lyckades dock grisa med ytterligare en bit, nämligen till Lundbäcksbackarnas början, dit var jag med stora tätklungan. Sen blev det ridå, rejält. 

Från Oxberg och in till mål så började även skidorna gå ruskigt tungt (vet att det var lika för många), hade inte mycket kvar i kroppen heller för den delen, så det blev mycket, mycket kämpa för att ens kunna ta mig till målportalen i Mora. Just här gick tankarna ofta mellan; "detta är mitt sista lopp någonsin, nu lägger jag av"och "det blir i alla fall mitt sista Vasalopp". Tankar som; "nu ger du det du har Adam", dök mer sällan upp, tyvärr. Men jag gav i alla fall det jag hade. Tyvärr blev jag passerad av lite tråkiga klungor på slutet, och hade inte orken att gå med dem. Men i mål kom jag, och jag klarade mitt för mig själv uppsatta mål; topp-100. Inför säsongen var målet topp-50, men med de sista veckornas axelproblem så är jag faktiskt nöjd såhär i efterhand. 

Nu har jag åkt fem Vasalopp (klicka på varje år för historien om loppen):

2010 - 63:a - 4,18,23

2011 - 78:a - 4,15,37

2012 - 86:a - 3,58,51

2013 - 74:a - 4,12,52

2014 - 92:a - 4,22,00

Tanken just nu är kanske att detta var sista Vasaloppet, men jag är rädd att jag redan imorgon har ändrat mig i den frågan.

Tack för alla hejarop och all langning!! Såg att några tog kort på mig idag, någon som har något och läser detta; maila mig gärna; adam@adamsteen.se