93:an i Bruks.

En bild säger mer än tusen ord sägs det. Och bilden ovan beskriver nog rätt bra dagens lopp och känslan just nu. Skulle jag försöka sätta två ord på det så är det uppgivenhet och tomhet. 

Redan innan loppet idag så kände jag att det skulle gå tungt. Kropp, skidor och huvud var inte 100%. Men den stora förloraren innan och under loppet är och var skallen. Istället för revanschlusta efter gårdagens misär så var jag bara less, inte ens förbannad som jag brukar kunna vara, utan less och uppgiven. Låg och tänkte nästan hela natten på vad som gått snett och vad felet är. 

Jag försökte åka stort och tekniskt bra på dagens lopp, kanske fungerade, vad vet jag. Men farten fanns ej där och jag var mest muskelsvag och seg. Fanns ingen kämparglöd, gick inte att köra mig trött i flåset utan var bara lam och stum. 

Efter målgång så var jag bara tom och less. Vanligtvis så brukar jag bli arg. 

Det som var bra med dagen var de snälla medtävlande och vännerna som innan och efter peppade mig och gav mig peppande ord. Tack. 

Bilder från gårdagen och dagen innan det

Foton: Lars "Lalla" Eriksson

Man är ju i alla fall steekig. 

Idag ska man försöka sig på att åka skate. Kroppen värker efter gårdagens "succé". 

En timme skate

Då har man harvat runt en timme i skidspåret igen, denna gång skate. Snurrade tävlingsbanan, körde en lätt fyraminutersintervall och fem impulser. Kändes rätt tungt. Men skönt att röra på sig, åka ensam, lyssna på musik och tänka igenom. 

Är fortfarande besviken över min mediokra insats. När skidåkningen egentligen är det enda man har här i livet så är det tråkigt när man åker som ett rövhål. Finns liksom inte så mycket annat att falla tillbaka på. Dessutom är man ju snart lastgammal också. Mycket positivt idag.. Dock har jag inga planer på att sluta än på länge!

Misslyckad premiär

Då var premiären avklarad för i år. Jag gjorde ju inte direkt ett lopp som kommer gå till historieböckerna, i alla fall inte för att jag åkte bra. Möjligen tvärtom. 

Har varit nervös i några dagar för det här loppet. Åkte ju så bra förra året, har känt mig stark bitvis i sommar och höst, samt att jag tränat bra. Så jag har byggt upp förväntningarna om att kunna åka än bättre i år. Det i kombination med att jag senaste veckan känt mig rätt seg när jag kört fart. Plus att jag tvivlat på mig själv bitvis i andra delar i mitt liv, typ att jag inte lyckas hitta en levnadspartner (blivit bränd och sårad), och att jag är lite orolig för att jag inte har tillräckligt med jobb/sponsorer för att kunna vara helt säker på att allt ska gå runt. Dessa saker gör att jag tvivlar på mig själv, samtidigt som jag sätter en oerhörd press på mig själv att lyckas, jag vill verkligen åka fort och känna att jag är en bra skidåkare. Det gör tyvärr också att jag är väldigt rädd för att misslyckas. Och jag spänner mig fysiskt och mentalt. 

Idag trodde jag att jag kunde åka bra. Vi körde två varv på en femkilometersbana. Jag startade i en vad jag tyckte hög, men kontrollerad fart. En fart där jag trodde att jag kunde öka ut på varv två. Men mot slutet av första varvet blir jag tokstum, jag springer skidor, jag stressar och jag spänner mig. Istället för att slappna av och åka stort. 

I början av varv två blir jag passerad av många som precis startar. Står som ett rundningsmärke och börjar bli uppgiven, less och förbannad. Men efter halva varv två så kommer Anders Svanebo ikapp mig (på hans förstavarv) och jag ger mig fan på att hänga med in i mål, ökar farten markant och lyckas med nöd och näppe att hänga med den kingen i mål. Det var egentligen det enda positiva med dagens lopp. 

Jag kommer alltså delad 85:a idag, och det är ett resultat som jag är allt annat än nöjd med. Kände liksom innan denna helg att detta var det loppet jag skulle kunna åka bra på då jag är sju klasser bättre på klassisk skidåkning. Känner mig just nu allmänt missnöjd, tjock och ful. Men jag vet ju egentligen innerst inne att så är inte fallet. Jag ska försöka vända detta nu och jag vet ju att det inte är det fysiska som är min största svaghet egentligen, utan det är det psykiska. 

Nu ska jag vila, och sedan köra ett väldigt lugnt och kort pass senare i eftermiddag. 

Resultaten från dagens elände hittar du här: http://www.bruksvallsloppet.se/wp-content/uploads/2013/10/Resultat_H21_fred.pdf

Tävlingspremiär

Idag är det dags för tävlingspremiären för denna skidsäsong. 10 kilometer klassiskt här uppe i Bruksvallarna. Ska bli spännande att se hur det går, hoppas att kroppen och skidorna fungerar perfekt!

Jag startar klockan 12:44:20. Mer information om helgens tävlingar hittar du här: http://www.bruksvallsloppet.se

Skidtest och träning

Efter fotografering av hela truppen inklusive vallarna så testade jag tävlingsskidorna inför morgondagen. De gick bra. 

Jag körde därefter dagens träningspass, 1,30 timmar klassisk åkning runt tävlingsbanan. Jag lade in 10 minuter tröskel och fem stycken impulser för att väcka kroppen. Kändes väl inte strålande, men ändå helt okej.

Livets vallatrailer

Vår för årets nya vallatrailer är rätt så nice! Vallautrymme längst bak, sedan ett rum där vi åkare kan hänga och vallarna kan bo, med golvvärme och AC. Dessutom inredd i våra klubbfärger vitt, svart och orange. Ett riktigt fint och mäktigt bygge! Enda "minuset" är att jag inte är med på bild på utsidan..

Idag står det fotografering, skidtester och lätt träning på programmet. Temperaturen just nu visar -15,5 grader. 

Två timmar skate

Jag och Oscar Ivars snurrade i två timmar på den fem kilometer långa tävlingsbanan här i Bruksvallarna. Banan är väldigt fin och jag tror den blir utslagsgivande. 

Kändes helt okej i kroppen idag. Sista halvtimmen så började temperaturen krypa ner mer och mer. När vi var klara så hade vi minus 14 grader. Väldigt kallt när man är ovan. 

Minus 21

Minus 21 grader i morse, så dagens enda träning har blivit uppskjuten. Får se när vi pallrar oss ut. Tanken är ett lugnt pass i alla fall. 

Stugan är steekig satan. 

Klassiska intervaller

Tjo. 

Framme i Bruksvallarna och tränat ett pass här. Idag blev det bara åkning runt tävlingsbanan. Sämre förutsättningar och spår än sist vi var här. Det har nämligen töat här några dagar. Tävlingsbanan var dock helt okej, men lite för isig för min smak. Svårt att få fast skidorna till 100 i detta sockriga/isiga före. Men det är ju bra att träna på.

Jag började med att värma upp i 30 minuter innan jag körde dagens intervaller:

- 3 X 5 minuter tröskel, tre minuters vila emellan, 160 - 165 i snittpuls och 178 - 180 i maxpuls. 

- 15 minuter 10"-20", 166 snittpuls och 180 maxpuls. 

Åkte sedan 35 minuter ytterligare i lugnt tempo. Kände mig lite halvseg under intervallerna, men fick ändå ut det syftet av passet som jag skulle. Segheten släppte efter cirka 1,25 av dagens 1,45 långa pass, tekniken stämde bättre och jag kände mig piggare!