En bild säger mer än tusen ord sägs det. Och bilden ovan beskriver nog rätt bra dagens lopp och känslan just nu. Skulle jag försöka sätta två ord på det så är det uppgivenhet och tomhet.
Redan innan loppet idag så kände jag att det skulle gå tungt. Kropp, skidor och huvud var inte 100%. Men den stora förloraren innan och under loppet är och var skallen. Istället för revanschlusta efter gårdagens misär så var jag bara less, inte ens förbannad som jag brukar kunna vara, utan less och uppgiven. Låg och tänkte nästan hela natten på vad som gått snett och vad felet är.
Jag försökte åka stort och tekniskt bra på dagens lopp, kanske fungerade, vad vet jag. Men farten fanns ej där och jag var mest muskelsvag och seg. Fanns ingen kämparglöd, gick inte att köra mig trött i flåset utan var bara lam och stum.
Efter målgång så var jag bara tom och less. Vanligtvis så brukar jag bli arg.
Det som var bra med dagen var de snälla medtävlande och vännerna som innan och efter peppade mig och gav mig peppande ord. Tack.