Strax efter sista intervallen så blev jag energiväggad. En minut innan jag var hemma så åkte jag på en sten och föll, det gör ont att smaka asfalt.
Då har jag klarat av veckans andra intervallpass, det blev ett varv runt vändan: Britsarvet - Källviken - Olsbacka - Aspeboda - RV293 - Britsarvet. Jag körde tre stycken intervaller skate á 15 minuter med två minuters aktiv vila emellan. Kändes helt okej i kroppen och det gjorde mig glad!
Jag har också jobbat två jobbpass idag, först planteringen och därefter ett segwayevent, även det gick bra.
Det var oroliga moln på himlen idag. Det är också oroliga moln inne i mitt huvud från och till. Jag vet inte varför jag fortsätter i samma anda och går på samma saker om och om igen. När det för drygt ett halvår sedan var som värst och jag blev tvungen att ta mig upp från botten så funkade det verkligen bra efter cirka två månader. Därefter har jag fram och tillbaka blivit lovad "guld och gröna skogar", jag har fått förhoppningar, för att sedan i nästa sekund fått mina ben bortsparkade. För tio dagar sedan så slutade jag att tro, jag bestämde mig för att bara fokusera på mitt jobb och min träning, var verkligen nöjd med det beslutet. I andra änden blev det mer och mer oroligt då jag ignorerade fullständigt, jag kände att jag blev starkare mentalt och växte. Men natten till torsdag väcks jag av att det knackar på min ruta, jag går upp och möts av ännu mera "guld, gröna skogar och luftslott", trots tveksamhet från min sida och en tanke om att jag ska fortsätta i min anda om att bara fokusera på träning och jobb så har jag ändå fallit ner igen några pinnhål. Sårad, ledsen, besviken och så vidare. Men men, livet rullar väl vidare ändå antar jag.
