Idag fick jag slita.
Under skidtestet innan så visade det sig att mina skidor med fästvalla gled bättre än de utan, så valet föll på fäste ändå. Jag var dock inte riktigt nöjd med glidet på något av paren. Anledningen till att de "ovallade" gled sämre är troligen att de tidigare legat en fästzon där. Och för att det ska kunna gå optimalt så hade de behövt vara stenslipade. Jag hade vallat fästzonen med paraffin, men det var ändå kvar en rugg där.
Redan från start så var det ett halvhård tempo och jag fick kämpa för att få bra positioner. Hade bra fäste men sämre glid, hängde med täten in till varvning, men då Daniel Tynell och Jimmie Johnsson ökade farten inför spurtpriset så var jag rökt.
Under resten av loppet, cirka 35 kilometer så åkte jag helt ensam. Enda gången jag var nära att få sällskap var när Axel Bergsten och Rikard Tynell med 8-9 kilometer kvar nästan var ikapp mig. Men jag hade legat på en sådan fart att jag hade krafter kvar för en fartökning, så det gick att skaka av sig dem igen.
Skidor och kropp var inte helt optimala idag, det är ju så ibland och bara att acceptera. Men den mentala biten och fokuseringen idag var inte så bra. Åkte och tänkte på andra saker och det är jag mest missnöjd med över dagen.
Jag har kommit en bra bit på vägen med mitt mentala jobb, men de senaste dagarna så har jag tappat lite av det och det känns lite jobbigt. Dock så är det bara jag som kan göra något åt det. Måste fortsätta att jobba på det och inte bli besviken och sårad av saker jag egentligen inte kan påverka. Lättare sagt än gjort, men jag vet att är det någon som kan klara av det så är det jag Adam Steen! Nu tar vi nya tag! Tack för allt stöd runt banan vänner, bekanta och familj.
Trots allt så var detta ett helt okej och stabilt lopp, jag kämpade i alla fall och jag lyckades hålla farten helt ensam. Lägstanivån är högre än på länge, kanske än någonsin!?
