Vilken underbar dag. Allt var verkligen helt jäkla perfekt idag, listan på superlativ kan göras lång. Jag är i alla fall så sjukt lycklig just nu. Men vi kan ta det från början:
Igår kväll satt jag och
Simon hemma i hans lägenhet och pratade om dagens möjligheter. En massa starka lag att möta, våran kanske största stjärna Calle Halfvarsson var sjuk och osäker på start dessutom. Men båda vi grämde oss över att ha missat lagbronset med 40 sekunder från double pursuiten till IFK Mora SK. Så vi var riktigt taggade och revanschsugna.
Vaknade i morse med pigga ben, kände på skidtestningen att jag hade kanonskidor, vallarna hade återigen lyckats med att få till kungskidor (stort tack!), kroppen kändes så där halvseg under uppvärmningen. När jag joggade ner mot start så kände jag mig oerhört fokuserad, stark mentalt och jag "visste" att jag skulle åka fort!
Starten gick och jag kom iväg bra, låg med i en tätkvintett som tidigt bildades. Kände mig verkligen pigg, lätt och alert. Fick tyvärr täppa en del onödiga luckor som kostade lite extra energi. Efter cirka 1,5 varv så var jag knappt ansträngd (kändes det som). Ut på tredje varvet så började Teodor Petersson att köra, jag låg bakom Robin Bryntesson, gick ut i eget spår, började täppa igen luckan framåt men kände att det inte gick, så istället för att kräma ur de sista krafterna så la jag mig åter i rygg på "brynte". Inför sista varvningen så säger Robin åt mig att gå upp och dra, gör det och känner att det finns klipp kvar, ger det jag har in till växlingen och växlar över till Kalle Gräfnings som ensam trea, hur nöjd som helst och helt utpumpad!
Kalle åker stabilt och tappar en placering; Mora. Simon får dock gå ut på tredejsträckan endast 16 sekunder från David Frisk som låg på bronsplats. Hoppet om en medalj fanns kvar. Resten av Simons sträcka så är jag som i ett töcken, jag springer hejvilt, hoppar, skriker, hejar och är nervös som bara den. När jag sedan ser Simon i ensam majestät inför målgång så blev jag så lycklig att jag nästan grät. Glädjescenerna som sedan utspelar sig i målfållan är helt ofattbara, vi lyckades ta medalj, vi lyckades med målet, och sedan att göra det på hemmaplan med allt grymt stöd runt banan är helt makalöst. Det kändes som i en film! Så lycklig som jag var och är nu var det längesedan jag var. Stort tack till alla, så fina hälsningar på
SMS,
mail,
facebook,
twitter,
instagram,
bloggen, med mera, otroligt värmande och kul!
Hade inför denna säsongen inte kunnat drömma om detta! Jag har jobbat otroligt mycket med mig själv de senaste månaderna, speciellt mentalt. Ni vet ju, beskrev ju tidigare hur jag mått. Nu känns det som att jag har kommit en rejäl bit på vägen, visst, jag har en lång väg att gå, men än bättre start än detta är svår att få. Jag vet att jag kan, och idag fick jag ett sjukt fint kvitto på det.
Filmer, bilder och länkar från dagen (kommer upp än mer bilder framöver):
Likaså VM 2015-organisationen.
Foton: Eli Gjermundshaug Pedersen
Dagens bra:
- Behöver jag ens nämna något idag?