Godkväll.
Åter från de döda. Varit riktigt trött på eftermiddagen, men nu börjar jag så sakteliga vakna till igen. Hur kändes loppet då?
Vi kom till Smedjebacken och start- samt målplatsen Hagvallen i god tid före start, cirka 1,45 timmar före, starten gick klockan 10.30.
Jag hämtade ut nummerlappar, gick på toa och därefter var det dags för att testa skidor. Med lite oro över om jag fått till vallningen eller inte, så ställde jag mig på skidorna, och jag kände direkt; kanonfäste, samt kanonglid!! Behövde inte ändra något på skidorna, det enda jag gjorde var att borsta dem efter testet, därefter kunde jag bara glida omkring, kolla på delar av banan och i lugn och ro koncentrera mig på uppvärmingen.
Banan vi skulle tävla på var upplagd som följer: åtta kilometer med ganska mycket stigning upp till en slinga som var 13 kilometer, den slingan skulle köras två varv, därefter åkte vi de första åtta kilometrarna "hem", innan det var dags för målgång. Hängde ni med?
Med tio minuter kvar till start så tog jag av mig överdragskläderna och drog mig till startplatsen, hade turen att få stå längst fram i första led. Så när startskottet gick maxade jag till i 100 meter och kunde lägga mig som tvåa efter den alltid så startsnabbe Kalle Gräfnings. Efter cirka två kilometer så låg jag kanonfint på en 4-6:e plats. Med den starke
Tomas Löfgren bakom mig klapprandes på skidorna, jag åkte väl för sakta.. Skämt åsido, jag använder benen genom stakning med frånskjut ganska mycket, även på platten, medan Tomas åkte mer med stakning. Därför "sparkade" jag bak skidorna på honom lite väl mycket, med det var ingen fara.
Efter 5-6 kilometer kom första riktiga stigningen, Erik Eriksson, IFK Mora, åkte på rätt hårt där, vilket gjorde att tätklungan som innan låg på cirka åtta personer, decimerades till fyra stycken; Erik, Kalle G, jag och Ronnie Löf. Tyvärr så sjönk tempot efter stigningen, och vi fick sällskap av ytterligare två åkare; Tomas L, och Andreas Argårds.
Vi sex låg ihop fram till cirka 10-11 km, då nästa stigning kom, där sa Erik tack för sig, stegade på och lämnade oss i sticket. Just där hade jag min tyngsta period på hela loppet, jag fick släppa Kalle och Ronnie några meter och kände mig rejält stum. Blev orolig, men försökte hitta rytmen och kom ikapp dem igen då backen börjat plana ut. Därefter så gick resten av första varvet på 13 km-slingan mestadels lugnt.
På andra varvet av 13 km-slingan, så började jag känna mig piggare och piggare, skidorna började gå lättare också. Så jag var uppe i spets flertalet gånger och försökte spräcka upp vår fem-manna-klunga. Tyvärr utan framgång, men det var inte direkt några "dun-ungar" man hade på släp heller. Så med en mil kvar gav jag upp och tänkte förlita mig på en stark spurt. Jag slog av på farten, drack några klunkar från flaskan jag hade med mig. Just då så rycker Andreas Argårds, ingen av oss andra hinner riktigt med och han får en ganska stor lucka.
Vi andra försöker så gott vi kan att komma ikapp, tråkigt för Tomas Löfgren så släpper han oss i detta skede. Vi andra tre (jag, Ronnie och Kalle), turas om så gott vi kan att växeldra, dock så tar vi inte in nämnvärt. Vid cirka två kilometer kvar så kommer sista backen, Kalle passerar mig med Ronnie i rygg, jag orkar inte riktigt följa, strax därefter kommer de ikapp och passerar Andreas. Så det fick bli en pina sista biten in mot mål för att inte tappa alltför mycket. In på upploppet så kommer vi fyra ganska tätt, jag hade dock lite för mycket att ta igen. Men jag åkte in på en fin femteplats, ett resultat jag är riktigt nöjd med. Nöjd att ha kunnat tävlingsvallat själv, nöjd att kroppen och tekniken kändes riktigt bra och nöjd med att kunna hänga med och även utmana så pass bra som jag gjorde! Klicka
här för att komma till officiella resultatlistan.
Stort tack till Börje och Jan-Olof för langningen av dricka.
Snart dags för start.
Nervösa åkare innan startskottet.
På med skidorna i tid.
Upploppet, sliten kille.
Jone jagar på!
Ute på andra varvet, känner mig rätt stark här.
Fem sekunder efter startskottet.
