Hej.
Jag måste börja och fråga er och även mig själv, vad har Kalle Gräfnings emot mig egentligen?! Återigen har han tagit ut mig på ett pass som kändes som min sista stund i livet var kommen!
Den enda informationen jag fått innan var "kortare mjölksyraintervaller, rullskidor klassiskt", -fine, tänkte jag. Med facit i handen så var det nog tur att han inte avslöjade sina lömska planer i förväg för mig.
Vi (jag, Kalle, Kalles bror Johan och den gamle IBF-Falun-spelaren Anders Pettersson) började med att åka upp till Lugnet och rundade sjulsarvsberget i lugn och bra uppvärmningstakt. Därefter började helvetet!
Fem stycken "total-döds-syra-uppförs-sprint-intervaller" som såg ut som följer:
Intervall 1: 3,59,1 min, 175 snittpuls, 183 maxpuls, 65 höjdmeter, Kalle hade 3,48.
Intervall 2: 4,09,0 min, 176 snittpuls, 183 maxpuls, 65 höjdmeter, Kalle hade 3,59.
Intervall 3: 4,05,1 min, 178 snittpuls, 186 maxpuls, 65 höjdmeter, Kalle hade 3,55.
Intervall 4: 4,09,2 min, 178 snittpuls, 184 maxpuls, 65 höjdmeter, Kalle hade 3,59.
Intervall 5: 4,03,9 min, 178 snittpuls, 186 maxpuls, 65 höjdmeter, Kalle hade 3,54.
Vilan mellan varje intervall blev runt sju minuter. Efter första intervallen brände det så mycket i bröstet att jag knappt kunde andas, så fort jag skulle ta djupa andetag hostade jag så att jag höll på att spy! Därefter kändes det lite bättre.
Känslan idag var ändå att jag hade skapligt tryck i intervallerna och mot slutet så lyckades jag hålla samma tider. Jag ska inte klaga att jag var runt tio sekunder efter Kalle, dels hade vi lika rullmotstånd, Kalle är RIKTIGT stark nu och han hade vad jag tror en för tillfället helt okej dag, precis som jag. Kör man några till sådana här intervaller och intervallpass så tror jag att man ökar mjölksyratåligheten. Vissa säger att man inte kan öka den rent fysiologiskt, men psykiskt kan man vänja sig allt eftersom!
Nu är det dags för lunch och jag är inte det minsta sugen, skulle hellre kunna gå och spy!
Hörs sen då mina kära läsare!