Sökte runt lite på internet igår och fann en text angående min nyss avlidne morfar:
"Löparna Erik Bondensson, Bror Olsson och Erik Jonsson (Klockarn) nådde utmärkta resultat på både medeldistans och långdistans samt terränglöpning.
Erik Bondensson var 1943 Dalarnas bästa medeldistandslöpare och satte nytt dalarekord på 1500 m med 3.53.8 på Stadion.
Från 1937, då Bondesson satte sitt första klubbrekord på 1500 m vid tävlingar i Grycksbo och fram till 1944 härjade han i distriktets rekordlistor på ett oförglömligt sätt. Sammanlagt hann Bondesson med att sätta 23 klubbrekord från 400 m till 5000 m. På distriktsplanet vann han 9 senior DM och 3 junior DM.
Även i terränglöpning inkasserade Bondesson många stora segrar. Fyra gånger blev han distriktsmästare. 1944 vann han Sleipners terrängen och samma år var han silverman på SM.
Midsommarspelen 1940 i Malung. Bror Olsson och Erik Bondensson cyklade dit. De låg över i Äppelbo. Fortsatte fram på söndagen. Henry Kälarne vann 1500.
Erik Bondensson blev fyra. Bror Olsson blev två på 3000 m. Direkt efter tävlingen cyklade flodaborna tillbaka till Floda.
Det var vanligt att vi cyklade till tävlingarna, säger Bondensson. Vi arbetade hela dagen, cyklade till Kvarnsveden, tävlade och cyklade hem igen."
Vilken skillnad det var på idrottsmännen då och nu alltså! Cykla till löptävlingar efter en hel hård arbetsdag, tävla och sedan cykla hem igen! Ja visst har det blivit bättre resultat numera, men undra hur dem hade presterat om de hade haft samma förutsättningar som dagens idrottsmän, med material, träning, forskning, och så vidare!?