Meriter

SKIDOR:


Ungdom:

• 6:a USM
• 6:a Folksam Cup
• 2 Dm-guld
• 1 Svealandsmästerskap-silver

Junior:

• 2 JSM-silver, 5:a JSM, 9:a JSM
• Juniorcuper: 4:a, 5:a, 5:a, 6:a, 8:a. Totalt juniorcup: 8:a
• 2 Dm-guld
• 1 SVM-guld
• Världscupstafett på svenska skidspelen (hängde med täten sex av tio km)
• Representerat juniorlandslaget på tränignsläger och tävlingar

Senior:

• Segrare svenska Långloppscupen - Skistart ski challenge 2017
• Tvåa Kinesiska Vasaloppet 2014
• Totalsegrare Tour de Ski China 2014
• Brons SM-stafett 2013 3x10 km K 
• 8:a sprint-SM K 2013
• 10:a Bruksvallssprinten 2014
• U23-SM silver 50km K, SM 14:e 50 km K
• 10:e Sverigecup Boden 15km K, 12:a sprint K, 16:e totalt Sverigecupen 2007
• 32:a Marcialonga, 2007
• 5:a Orsa Grönklitt Ski-maraton x 2 (2010 + 2013)
• Åkt världscupstafett tre gånger åt sveriges tredje lag på svenska skidspelen
• Representerat Sverige på student-OS (Universiaden 2007 i Italien)
• Vasaloppet: 63:a, 78:a, 86:a, 74:a, 92:a, 48:a, 73:a, 104:a, 83:a, 117:e, 81:a, 85:a, 82:a, 114:e
• 3,45,32 Vasaloppet, bästa tid (fyra gånger under 4 timmar)
• 68:a Birkenbeinerrennet 2016
• Vunnit Maserloppet 2011
• Vunnit Evertsbergsrännet 2013 + 2019
• Vunnit Bergebo Ski Maraton 2013 + 2015 + 2018
• Vunnit Roslagsloppet 2015
• Vunnit Grotfallsrundan 2016
• Vunnit Sixten Jernberg Memorial Race 2017
• Vunnit Idreraiden 2017, båda dagarna (K+F)
• Vunnit Norrbärke Ski Marathon 2019 + 2022
• Segrare DM Stockholm 2016 (10 km F) + 2017 (15 km K)
• 2:a Sixten Jernberg Memorial Race 2018
• 2:a Lima Skate Marathon 2018
• 2:a Skistart Ski Marathon 2017
• 2:a Västgötaloppet 2017
• 2:a Wadköpingsloppet 2017
• 4:a Skinnarloppet 2017
• 3:a kortvasan 2012 + 2017
• 3:a Orsa Grönklitt Ski Marathon 2018 + 2019
• Flera pallplatser på svenska långlopp
• 4:a Idre-Särnatävlingarna 2012
• 2:a En riktig femmil 2019
• Osv

Vasaloppet-statistik, mm:

2010 - 63:a, 4,18,23, +15,24, 38:e svensk- https://www.addesteek.se/2010/03/vasaloppet-2010-adam-steen.html

2011 - 78:a, 4,15,37, +23,46, 42:a svensk - https://www.addesteek.se/2011/03/slagen-hjalte-i-mal-som-78a-i.html

2012 - 86:a, 3,58,51, +20,10, 41:a svensk - https://www.addesteek.se/2012/03/86a-358-vasaloppet-2012.html

2013 - 74:a, 4,12,52, +22,04, 37:e svensk -  https://www.addesteek.se/2013/03/mitt-vasalopp-2013.html

2014 - 92:a, 4,22,00, +7,27, 41:a svensk - https://www.addesteek.se/2014/03/mitt-femte-och-sista-vasalopp-92a.html

2015 - 48:a, 4,31,52, +30,04, 21:a svensk - https://www.addesteek.se/2015/03/mitt-vasalopp-2015.html

2016 - 73:a, 4,16,55, +8,55, 31:a svensk - https://www.addesteek.se/2016/03/mitt-vasalopp-2016.html

2017 - 104:a, 4,19,38, +22,20, 49:e svensk - https://www.addesteek.se/2017/03/mitt-vasalopp-2017.html

2018 - DNS, hjärtmuskelinflammation

2019 - 83:a, 4,56,09, +16,54, 33:e svensk - https://www.addesteek.se/2019/03/mitt-vasalopp-2019.html

2020 - 117:e, 4,51,29, +26,15, 45:e svensk - https://www.addesteek.se/2020/03/mitt-vasalopp-2020.html

2021 - 81:a, 3,45,32, +17,14, 30:e svensk - https://www.addesteek.se/2021/03/81a-pa-vasaloppet.html

2022 - 85:a, 3,51,09, +18,51, 30:e svensk - https://adamsteen.se/86a-vasaloppet-2022-jag-maste-anda-vara-nojd/

2023 - 82:a, 3,56,07, +18,24, 24:e svensk - https://adamsteen.se/vasaloppet2023/

LÖPNING:

Bana:

• 1 silver 1500m JSM 2003
• 1 brons 800m Skol-SM, 1 silver 800m Skol-SM 2002
• 2 brons 1500m Skol-SM 2003
• Flertalet Dm-guld och medaljer från 400m - 5000m

Terräng:

• Lidingöloppet 61:a, 1,54,42, 2019, 91:a, 1,57,39, 2018
• 2:a Stockolm mini maraton 1998, P14
• 2:a två gånger Rösjöloppet
• 5:a P13 + 7:a P14 lilla Lidingöloppet
• Flertalet Dm-guld och medaljer
• Banrekord på bland annat Djurmolunken som ungdom
• Vunnit Mudlife OCR 2016
• Vunnit Beat The Mountain 2018

Triathlon:

• Rekord i Liljan triathlon pojkar 13-15
• Vunnit Säter triathlon som ungdom
• Vunnit Kvarnsveden triathlon som ungdom

Cykel:

• DM-guld landsväg tempo 2010
• DM-brons landsväg linje 2011
• DM-silver landsväg linje 2012
• Femma totalt cykelcrosscupen, superklassen 2011
• Tvåa totalt cykelcrosscupen, superklassen 2012
• Vunnit en deltävling i cykelcrosscupen, superklassen 2012

Säsongssammanfattning 2018-2019

Bild från Grönklittspremiären i oktober. Carbonpjäxorna gillar jag väldigt mycket, använder dessa endast till tävling för att inte slita ut dom.

Tänkte skriva ner en liten säsongssammanfattning från den just avklarade skidsäsongen 2018-2019. Det blev väl en okej säsong ändå, varken bra eller dålig. Några toppar och några dalar. Tyvärr så var väl inte Vasaloppet någon höjdpunkt, men jag hade lite otur med en förkylning innan och hade inte dagen, så en 83:e-plats med tanke på det och känslan för dagen är åtminstone ett godkänt resultat. Jag lyckades vinna två stycken traditionella lopp (Bergeboloppet 10 km klassiskt och Lilla-SS 10 km skate) och två långlopp (Norrbärke Ski Marathon och Evertsbergsrännet). Tyckte nästan att mina traditionella lopp på främst stakning kring 10-15 kilometer hade bäst känsla under säsongen, vad det beror på vet jag inte, jag anser mig inte sämre på längre lopp, men det kan ju vara tillfälligheter. 

Inför nästa säsong är tanken ett liknande upplägg där jag kör de nationella långloppen här hemma, samt några traditionella lopp. Ett upplägg som jag gillar och som jag tycker fungerar bra för mig. 

Här är resultaten från den gångna säsongen och en liten kommentar från varje lopp, klicka på länken för att komma till respektive inlägg från tävlingen:

- Grönklittspremiären, 12:a. Ett lopp som var en av mina bättre denna säsong. Åkte med bättre åkare än mig långt in i loppet och blev cirka två minuter från seger, utan att bli varvad på en enkilometersbana på dryga timmen i åktid. 

- Björnjakten, 12:a. Hade inte någon toppenkänsla varken i skaten eller stakningen, mer en okej och stabil insats. 

- Matsboloppet, 2:a. Kanske säsongens bästa lopp? Startade tillsammans med Rikard Tynell, vi turades om att dra lite drygt halva loppet och sedan lyckades jag faktiskt åka ifrån honom. Här hade jag förhoppningar om en riktigt bra säsong då känslan var riktigt bra och att jag verkligen kunde ta ut mig bra i stakningen. 

Matsboloppet

- Craft Ski Marathon, 38:a. Ingen höjdare här. Sämsta placeringen på många, många år i ett långlopp (förutom Vasaloppet då). Hade bedrövliga skidor och det var nog mest det som bidrog till den mediokra placeringen. Jag kämpade dock på så gott jag kunde och fick ett bra träningspass, även om det mentala tog en del stryk. Jag som inte åkte Vasaloppet året innan på grund av hjärtmuskelinflammation började redan här noja över om jag ens skulle kvala in i elitledet, något jag uppskattningsvis misslyckats med på seedningslopp 5-6 gånger sedan 2010.. 

- Bergeboloppet, 1:a. Ett lopp där jag som vanligt valde att staka. Tio kilometer på en ganska kuperad elljusslinga i ett före som inte var fördelaktigt att staka. En rätt okej känsla och ett skapligt lopp. 

- Moraloppet, 9:a. Jag var länge i valet och kvalet om jag ens skulle starta då jag tidigare under veckan både varit magsjuk och förkyld. Men jag åkte loppet då jag ansåg mig tillräckligt frisk. Hade problem att åka fort i början, jobbade mig in i tävlingen och hamnade i andragruppen som jag åkte med in i mål och spurtade om placering 4-10. Trots en inte alltför bra känsla eller ork så var det ett bra resultat och jag kvalade in i elitledet åtminstone.

- Norrbärke Ski Marathon, 1:a. Hårdaste motståndet på denna tävling blev Robert Eriksson, som jag innan misstänkte. En rätt tuff bana med mycket kupering. Efter en ganska dålig känsla till en början så började det kännas bättre och bättre under loppets gång. Med lite drygt tio kilometer kvar av loppet så går jag upp för att dra för första gången på loppet, den enda som orkar hänga med är Robert som sedan släpper ut på sista varvet med cirka sju kilometer kvar. En ganska skön känsla att kunna vinna ohotad för en gångs skull!

- Evertsbergsrännet, 1:a. Ett lopp med en avvaktande inledning på grund av ett rejält snöfall, klungan bestod säkerligen av cirka 30 pers ett tag. Efter cirka 20 kilometer kommer en drygt två kilometer lång backe upp till ett bergspris.  Här går jag upp i spets och bombar så hårt jag kan, lyckas vinna spurtpriset. Därefter är vi tre personer: jag, Michael Boberg och en stark kanotist vid namn Emil Svensson. Vi får till ett bra samarbete en längre stund. Med dryga milen kvar släpper Boberg och i en backe mellan Risberg och Evertsberg så rycker jag till mig en ledning som jag håller ända in i mål. Skaplig känsla, men inte helt på topp.

- Orsa Grönklitt Ski Marathon, 3:a. För andra året i rad så lyckas jag bli trea på denna anrika och rätt stora tävling. Oscar Persson som vann körde stenhårt till en början och jag lyckas med nöd och näppe gå med tätgruppen till en början. Farten lugnar ner sig efter 6-7 kilometer och jag får en behaglig resa under det första av två varv. Ut på det andra varvet kör Oscar hårt igen och den enda som orkar gå med är den slutlige tvåan Jens Eriksson. Farten i andragruppen är lagom hård och jag känner mig skapligt stark. I de sista stigningarna med cirka två kilometer kvar så slår jag på ett ryck och lyckas säkra tredjeplatsen. Efteråt berättar Oscar för mig att detta var en av hans bästa långlopp..

- Bergebo Ski Marathon, 2:a. Andra långloppet för helgen. Jag ville få till en tuff och bra helg. Tyvärr var inte förhållandena bra för att staka denna dag. Jag har nog aldrig åkt med sämre stavfäste. Simon Andersson som vann åkte med fäste och kunde gå ifrån mig ganska tidigt. Jag åkte mest och var irriterad över förhållandena och kunde inte ta ut mig som jag ville. Åkte med min bror Jonatan under stora delar av loppet och han lyckades kvala in till elitledet i alla fall, så det var ju åtminstone något positivt.

En charmant trio

- Bessemmerloppet, 8:a. Även inför detta lopp så var jag osäker på start ända till på morgonen. Dagarna innan hade jag haft något suspekt magvirus, vilket gjorde att jag inte kunde äta. Kvällen innan loppet så tvingade jag i mig en väldigt liten portion mat. Lyckades ändå göra en bra tävling under första halvan och åkte med gruppen i placeringarna 2-6. Väggade något fruktansvärt med 15 kilometer kvar och hade fullt upp att ta mig i mål. Med tanke på känslan innan så var jag ändå nöjd med insatsen och fick en bra genomkörare. Fick för första gången någonsin stryk av min bror Jonatan som åkte kanonbra och blev fyra!

-  Vasaloppet, 83:a. Tyvärr blev jag sjuk efter Bessemmerloppet och kunde inte följa min formtoppningsplan inför Vasan. Hade ändå en väldigt bra känsla både i första backen och även till Tennäng efter nästan 30 kilometer. Sedan så tycker jag skidorna börjar gå sämre och min kropp är riktigt slut. Jag krigar på det jag kan hela vägen in, är endast 3 minuter efter täten i Gopshus med 25 kilometer kvar och fram dit åker jag med folk som slutar kring 40:e plats, tycker trots att jag är trött hänger med dom uppför ganska smärtfritt, men tappar i glidet trots att jag ligger i "slipstream" (det du Anders Blomquist). Blir omåkt att många de sista milen, bland annat av Britta Norgren, vilket gör att jag för första gången får stryk av damsegrarinnan i Vasaloppet. Snopet, men så är det. Såhär ser min vasaloppsrad ut:

2010 - 63:a, + 15,24 (efter segraren)
2011 - 78:a, + 23,46
2012 - 86:a (3,58,51, min bästa tid), + 20,10
2013 - 74:a, + 22,04
2014 - 92:a, + 7,27
2015 - 48:a, + 30,04
2016 - 73:a, + 8,55
2017 - 104:a, + 22,20
2018 - DNS
2019 - 83:a, + 16,54

- En riktig femmil, 2:a. (the story från loppet här) För att motivera mig efter Vasaloppet så behöver jag ha lite tävlingar att träna emot. En riktig femmil var en perfekt sådan morot, dock så var jag lite skeptisk till att diagonala. Men med 2-3 fartpass med fäste under skidorna och några distanspass så tycker jag att jag ändå kom upp i en helt okej nivå. Loppet var lite halvsegt till en början, blev ikappåkt av Simon Andersson med tre minuter redan efter åtta kilometer, trots att jag tyckte jag stod på bra. Men allteftersom att kilometrarna rullade på så kändes det bättre och bättre. På sista varvet åkte jag också förbi den slutliga trean Mikael Sandgren, vilket kändes väldigt bra. Ett charmant arrangemang, utan mankemang och ett bra träningspass. Jag ska definitivt åka detta igen!

- Lilla SS, 1:a. Troligen första gången jag åker i kortbyxor och kortärmat på en skidtävling. Det var dock rätt kallt med typ 5-6 plusgrader och spöregn. Dum som jag är så var det fint väder tidigare på dagen och jag tog endast med mig denna modifierade tävlingsdräkt. Loppet kändes ändå skapligt för att vara mig och skate. Lyckades till och med att vinna, dock så körde min kanske största utmanare till segern Måns Sunesson fel, vilket hjälpte mig en aning på traven.

Jag i min mäktiga korta dräkt

Det var den säsongen det. Jag åkte även ett träningsrace dagarna innan jul i Falun med DSA, där jag blev tvåa, cirka 20 sekunder efter Jimmie Johnsson. Lyckades slå både Simon Andersson och Pontrus Nordström med några sekunder där. Så jag tror ändå att de finns någon form av kapacitet i mig trots allt. Jag är rätt sugen på att få till bra träning framöver nu också, för att åtminstone stå kvar på samma nivå. 

Planen framöver är först att komma igång med rullskidor och min styrketräning för jag ska köra med ett liknande upplägg som förra året.  Som tidigare nämnt så blir det totalt sett lite mindre träning i år, men jag ska fortsätta upprätthålla den högintensivt biten. Dessutom så är jag väldigt sugen på att springa en del löptävlingar framöver, jag tror (vet) det är riktigt bra träning och jag tror också att jag kan bli lite bättre mot föregående år, vilket är motiverande!

Träningssammanfattning för året 2018-2019

Igår så fick jag ett par nya Hoka One One Evo Carbon Rocket, ska bli spännande att testa dessa skönheter! Tanken är att dessa ska användas på asfalt och endast tävling. Vi svängde förbi "The Running Company" ute i Hosjö, Falun igår efter påsklunchen i Staberg. Ett bra initiativ av Erik Desmeules som är mannen bakom Hoka i Sverige. 

Säsongen 2018-2019 i träning:

Idag är sista dagen på detta träningsår och eftersom att jag ska vila idag så kan jag sammanfatta redan idag. Planen var att gå ner lite i träniignsmängd, men att samtidigt behålla och kanske även öka det högintensivt arbetet en aning. Tycker jag lyckades rätt bra med det och känner mig inte sämre än tidigare år, snarare bättre. Men sen är det ju små marginaler i skidåkningen när det kommer till tävlingar och då även det materiella. Planen framöver är att fortsätta försöka optimera träningen, dra ner lite ytterligare på mängden och fortsätta jobba med att få till bra pass istället för bara timmar. 

Detta träningsår landade på 589 timmar prick. Det minsta jag haft på säkert tio års tid. Tur då att timmarna inte är allt. Dessa 589 timmar är fördelade på: 

AI: 439,40

AII: 10,15

AIII: 73,29

Tävlingstid (AIII+): 35,26 

Styrka: 30,10

Såhär har de senaste åren sett ut träning:

2012-2013: 598,02 h - 13% A3< - 5% styrka

2013-2014: 656,12 h - 11% A3< - 6% styrka

2014-2015: 658,28 h - 11% A3< - 4% styrka

2015-2016: 627,14 h - 12% A3< - 4% styrka

2016-2017: 706,01 h - 14% A3< - 4% styrka

2017-2018: 620,45 h - 13% A3< - 5% styrka 

2018-2019: 589,00 h - 18% A3< - 5% styrka 

Tanken inför kommande träningsår är att jag ska sikta på cirka 500 timmar, tillåta mig själv att ha två vilodagar i veckan istället för en. Allt för att försöka vara bättre återhämtad inför passen då totalbelastningen runt om sliter. Jag ska försöka fortsätta jobba med att hitta en bättre teknik i stakningen också. Tror inte att jag kommer bli sämre av att "bara" träna 500 timmar, det gäller att försöka fylla dom med bra grejer bara. 

Löpningen är något jag vill försöka fokusera på att bli bra på i sommar. Jag kanske slänger in lite cykelpass någon gång för att få till lite mängd, sedan blir det ju givetvis rullskidor och SkiErg. Är väldigt glad över att jag har min SkiErg som gör att jag på ett snabbt och effektivt sätt kan få till riktigt bra pass som är väldigt nära stakningen när det kommer till rörelsemönster. 

Styrka kommer jag fortsätta med, det blir en del skivstång med basövningar och sedan TRX-band. Tror det är viktigt att vara allmänt stark, men utan att överdriva. 

Kommer troligen försöka få till 14 dagarsblock, precis som under förra året. Där den ena veckan är mer stakbetonad och den andra mer allmän.

Här nedan har ni lite osorterade tankar som jag plitat ner i min iPhones anteckningar:

Stakvecka:

- 3 h - 50 km - kan vara ett ”Vasapass” och då ta bort ett intervallpass

- 60-75 min tröskel med impulser 

- Intervall backe, kanske skierg

- Intervall platt, kanske skierg 

- Lugnt pass?

Normalvecka:

- 3 h löp - 30 km

- Styrka 1 pass (basövningar+chins+trx(3x4 övn)+spurter)? + TRX (3x4övn) ett pass + 1 pass löpband + lite basövningar + Ev TRX

- Löpintervall backe, band, eller elghufs 

- Stakintervaller eller skierg 

- Lugnt pass?

Få med:

- Impulser 

- Stegring av något slag?

- Periodisering? 

- Plan?

- Två st tvåveckorsblock, där en är hårdare och en lugnare?

- Styrka? Trx + basövningar + chins (fixa stång hemma?) 

Något i den stilen. Sen får vi se hur utfallet blir. Men jag tänker att jag har en liten grovplan och sedan tränar jag efter känsla och lust. Det viktiga är ändå att det blir av någon form av träning och att jag inte är rädd för att bli trött emellanåt!

Under kommande dagar så tänker jag eventuellt komma med en liten sammanfattning av tävlingssäsongen också. 

Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen som är mödan värd

Här sitter jag i köket och bloggar

En chans till för er att läsa mina två sammanfattningar från helgen:

- Säsongssammanfattning 2016/2017                                         

- Träningssammanfattning 2016/2017

Inte många knop för mig i helgen och det är skönt så. Igår blev det nästan en mils promenad, men viktvästen på. Skönt att få någon form av aktivering i alla fall. Denna dagen har jag hunnit städat litegrann. Imorgon väntar det jobb och på torsdag drar vi till Kreta! 

Träningssammanfattning 2016/2017

Ärtknubben, Bjursås. Längs Vildmarksleden, tillsammans med Adam Larsson i början av maj

Ja kära vänner, igår fick ni säsongssammanfattningen rent tävlingsmässigt, idag så tänkte jag ta er igenom träningsåret. Kanske inte fullt lika innehållsmässigt, men med siffror och en rad bilder. Det kanske duger det med?! 

Den 25:e april så startade jag igång mitt träningsår för säsongen 206/2017. Ett träningsår på 13 stycken perioder á fyra veckor. Detta året skulle visa sig bli mitt bästa någonsin, i alla fall till antalet timmar, men resultaten visar att även de följt någotsånär samma kurva. Antalet timmar och hård träning är inte allt, men det är en fingervisning på bra träning. Det är just bra träning som är det viktiga och i det receptet så anser jag att det även ligger ingredienser såsom återhämtning, balans i kosten och så vidare. Just med kosten och återhämtningen så har jag gjort en del skillnader mot föregående år, men det kommer jag till.

När jag skrev ner en plan inför förra året så var det mest en grovplan med timmar per period och sedan lite "förhållningsregler" att hålla mig till. Jag visste att jag skulle jobba regelbundet 70-75% på skolan jag fortfarande är på. Så jag valde medvetet bort alla former av dubbelpass, dels för att det skulle bli för mycket stress, också för att jag aldrig gillat att träna dubbelpass, dessutom så har jag ju mitt fokus på långlopp och tycker således att ett långt och/eller bra pass lämpar sig bättre. Jag hade en plan om att tappa några kilo, så jag valde helt bort gymträningen till fördel för TRX-band under hela träningssäsongen, det tycker jag har gett mig mer än tillräcklig styrka, för det var inte styrkan på gymet som var min svaghet gentemot andra. Jag valde också att i princip bara träna löpning och rullskidor stakning, sen blev det väl såklart något pass på cykeln och även något skatepass på rullskidorna, men i stort sett så körde jag vartannat pass löpning och vartannat pass stakning. Det tycker jag ger en fullkomlig bas för att utvecklas i helhet.

Att endast köra ett pass per dag gav mig bättre återhämtning. Jag laborerade en del med kosten (och gör det fortfarande), korttidsfasta på 16-45 timmar har fungerat bra och jag körde mer eller mindre alla långpass med endast tre kokta ägg i magen. På de hårda passen så drack jag sportdryck och i vissa undantagsfall så blev det en gel eller en energikaka, men bara när jag körde de så kallade "vasapassen", alltså när vi börjar köra intervaller efter ett antal timmar lugn åkning.

Jag gick upp fem centimeter i stavlängd, till precis den tillåtna 83%-regeln, från spets till reminfästning. Mätt med pjäxor på. Hade jag fått ha längre stavar så tror jag inte att jag haft det, denna längden passar mig bra. 

Till en början så körde jag mycket lugna pass för att vänja mig, därefter så lade jag in en del längre tröskelintervaller och när jag närmade mig säsong så blev passen kortare, likaså intervallerna. Med kortare intervaller så blev dessa tuffare och med längre vila. Allt för att komma i så bra form som möjligt och tåla den tuffa farten. Tycker jag lyckades rätt bra med det mesta under detta träningsår, jag var i princip inte sjuk alls och formen var övervägande god. Jag kände verkligen att jag har tagit ett steg, blivit hårdare i kropp & psyke och även flyttat barriärer kring vad jag trodde var möjligt träningsmässigt. Jag valde medvetet bort "dåliga" pass, alltså träning bara för tränandets skull, istället så försökte jag ha ett syfte med varje pass och verkligen göra något vettigt eller uttänkt. Visst, det blev kanske inte alltid så, men ofta. Hade jag inget syfte med passet så kunde jag ju lika gärna vila, det ger nog mer.

Det går ju alltid att göra saker bättre och det finns väl vissa brister att åtgärda. Rent teknikmässigt så finns det ju saker att jobba med, såsom att filma mig och försöka hitta nycklar i tekniken. Dock så tänker jag nästan hela tiden under träningspassen på tekniken, försöker kolla mig i skuggan och så vidare. Jag känner att "träffen" i stakningen blivit bättre, men det finns att jobba på. 

Nedan följer nu en del statistik för det gångna året:

Period 1: 52,05 timmar

Period 2: 56,25 timmar

Period 3: 58,43 timmar

Period 4: 74,47 timmar

Period 5: 63:55 timmar

Period 6: 70,00 timmar

Period 7: 65,40 timmar

Period 8: 60,00 timmar

Period 9: 48,15 timmar

Period 10: 46,33 timmar

Period 11: 36,55 timmar

Period 12: 48,45 timmar

Period 13: 23,58 timmar

Totalt: 706,01 timmar

Dessa timmar är fördelat på:

AI: 573,10 timmar

AII: 4,00 timmar

AIII-AIII+: 99,26 timmar

Styrka: 29,25 timmar 

Min pulsklocka (polar V800) har jag använt till i princip alla pass, med undantag för styrketräning, uppvärmning/nedvarvning och eventuellt något till undantag. Den har registrerat följande under det gångna året:

330 träningspass

667,36 timmar

9523,9 kilometer

Jag är väldigt nöjd med genomförandet, måste försöka ge mig själv en klapp på axeln för ett väl genomfört träningsår. Det ger en bra grund till framtiden. En framtid som från och med september kommer bli rätt oviss hur mycket jag kommer kunna träna. Men jag ska försöka köra på hårt dit, sen får jag ta det som det kommer, får jag bara in viss kontinuitet och så mycket kvalitet det bara går i träningen så tror och hoppas jag att det inte blir någon nackdel för min del! Förhoppningen är att jag ska få en mer avslappnad syn på träning. 

Nu ska jag njuta av den sista helgen i viloperioden, på måndag drar vi igång så smått igen. 

Tack alla för träningssällskap, påhejanden, grattishälsningar, hjälp, stöd, sponsring och så vidare. Precis som igår; ingen nämnd och ingen glömd. Ni är guld värda allihop som står på min sida!

Avslutar med lite osorterade bilder från träningsåret:

  

Från ett av de första rullskidspassen förra året, längs riksväg 293

Från lägret i Italien tillsammans med Stockholms skidförbund

Ett höstpass skate på fyra timmar, tillsammans med Simon Andersson och Jocke Lindstedt

Stakintervaller i Skräddarbacken 

Skatepass på den utlagda snön på Lugnet i oktober

Träning i Bruksvallarna, på fjället, november

Sagolika vyer uppe på Idre fjäll i december

Ett skatepass på Lugnet tillsammans med David Holmström, i början av januari

Ett av många maxstyrkepass under tävlingssäsongen

Ett stakpass i solnedgången på Lugnet, ute på 15 kilometersspåret, januari månad

Dagen före Skinnarloppet, väckningspass på Lugnet

Nervös uppe på myrarna, dagen innan Vasaloppet

Solskenspass i Bergebo, skateintervaller i slutet av mars

Skidor i kortärmat på Lugnet, i april

Ett av de första passen på träningsåret, landsvägscykel, i Toftbyn

Ett av otaliga TRX-pass under föregående sommar

Tough race sweden i Dalsjö, Borlänge under juli månad

Vasapass, drickapaus någonstans utanför Svärdsjö, med bland annat Rikard Tynell, Mikael Sandgren och Jimmie Johnsson

Engelbrektsstafetten i juli, startsträckan för Sågmyra SK

Femtimmars stakpass med Mikael Sandgren, i augusti

Vasapass med Jimmie Johnsson: 30 x 1 minut max + ett drag uppför sjulsarvsbacken + tröskel runt Varpan, 13 kilometer, augusti

Stavgångsintervaller i Romme alpin, med Andreas Holmberg och Mikael Sandgren, augusti

Seger i Mudlife OCR, Älvdalen, augusti, sista hindret: rampen

Avåkning upp till Stångtjärn, efter ett tufft intervallpass med DSA uppe omkring Sjulsarvet och Högbo, 3 x 20 minuter, DSA skejtade och jag stakade med i rygg på tvåor, i augusti

Ett av många löppass i skogarna ovanför Skräddarbacken, i augusti

Blickar ut över Länsan, på toppen av Muskboberget, september

Stakning uppför Sjulsarvsbacken i september

Adam Larsson och jag på samma ställen som ovan: Muskboberget, september

Löpning i Italien, oktober

Säsongssammanfattning 2016/2017

Tjenare vänner!

Tänkte dela med mig av lite tankar och göra en sammanfattning av den just gångna skidsäsongen. Detta är nog min bästa säsong hittills i karriären, i alla fall om vi tittar på endast långlopp, vilket jag de senaste två åren satsat på. Tidigare bra säsongen är 2006/2007, där jag tog poäng i alla Sverigecup-tävlingar, utom ett 15 kilometerslopp i skate, samt blev 14:e på SM-femmilen, bland annat. En annan riktigt bra säsong är 2012/2013, där var höjdpunkten bronset på SM-stafetten och 8:e-platsen på SM-sprinten, mer om den säsongen hittar ni här.

Ska vi börja då?! Och som ni kanske redan förstår så stakade jag enbart alla klassiska lopp?!

November

Jag drog upp till Bruksvallarna några dagar innan tävlingarna. Syftet med den resan var att få bra träning på snö, men också att köra en tävling. Premiären för min del blev 15 kilometer klassiskt, där blev jag 83:a. Ett lopp som varken kändes dåligt eller bra, det var ett stabilt lopp där jag märkte att grunden fanns där, men den där sista farten saknades. Jag lyckades placera mig på den övre halvan i alla fall, vilket jag året innan misslyckades med.

Helgen efter Bruksvallarna så väntade Sverigecup uppe på Idre fjäll, precis som helgen innan så åkte jag dit någon dag innan för att få några fler skidmil och ytterligare en tävling. Denna gång blev det 15 kilometer skate. Placerade mig på en 48:e plats av drygt hundra deltagare. Det kändes också stabilt, bättre än tävlingen helgen innan, så det kändes att formen gick åt rätt håll.

December

Jag inledde mitt tävlande i december med att sedvanligt köra björnjakten i Älvdalen. Som vanligt så kördes det 10 kilometer skate på lördagen, där blev jag nia och på söndagen körde vi jaktstart, 10 kilometer klassiskt, där blev jag femma på etappen och femma totalt. Den första tävlingen för året som gick riktigt bra! 

   

En vecka senare så stod jag på startlinjen på Järnaspelen i Dala-Järna. Här var tanken först att få ett 15-kilometerslopp, men snöbristen gjorde arrangörerna tvungna att korta ner tävlingen till en sprint. Inte fel det heller, speciellt inte när det bjöds på så bra motstånd som den tidigare VM-åkaren och SM-medaljören i sprint: Jens Eriksson. Efter en bra prolog där jag blev delad etta med Jens så vann jag sedan min semifinal och blev därefter tvåa, slagen av Jens. Ett skapligt lopp, tyckte inte tekniken satt till hundra i stakningen, annars så var jag rätt nöjd.

Jag avslutade sedan december med två stycken träningsrace. Det första var Grönklitts julmarathon, där blev jag missnöjd åtta och det andra var ett tio kilometer långt skaterace med DSA på nyårsafton, där blev jag tvåa efter VM-åkaren Karl-Johan Westberg, riktigt bra känsla i detta loppet.

Januari

Det nya året inleddes med kanske säsongens bästa långlopp när jag blev åtta på AXA ski marathon. Det hade kunnat sluta ännu bättre om jag inte ramlat på en isfläck uppför(!) och tappat andraklungan jag låg i, tillsammans med Jerry Ahrlin, Gabriel Thorn och Andreas Svensson. Men känslan och skidorna var riktigt bra i detta lopp! 

Den 14:e januari så blev jag tvåa i premiärupplagan av Skistart Ski Marathon, slagen av norrmanen Vinjar Skogsholm som senare blev topp-25 på Marcialonga. Var i bra slag här och drog upp en långspurt med nästan en kilometer kvar, fick stryk med under en halvsekund, men slog både Kalle Gräfnings och Gabriel Thorn, inga dåliga skalper. 

Med Skistart i bakgrunden och brillor från samma gäng så är man aldrig fel ute

Redan dagen efter Skistart Ski Marathon så stod jag på startlinjen igen, denna gång i Bergebo. Nu var det 10 kilometer klassiskt som gällde. Här lyckades jag bli fyra i ett starkt startfält. Trots att jag var rejält sliten sedan långloppet dagen innan.

Efter de två succéhelgerna så hade jag goda förhoppningar om att upprepa fjolårssegern i Grotfallsrundan, tyvärr så hade jag slitits med en krånglande mage under hela veckan innan. Hade alla magsjukesymptom, förutom att jag spytt. Jag var tveksam till start, men valde ändå att åka dit. Väl där så lyckades jag med en heroisk insats mentalt att hänga med Peo Svahn och Axel Bergsten tills det var två kilometer kvar, blev ändå trea med en bedrövlig känsla och kraftlöshet.

På onsdagen tre dagar efter Grotfallsrundan och med en fortsatt krånglande mage så drog jag ner till Stockholm och Täbys konstsnöspår för att försvara förra årets DM-guld. Jag lyckades med den bedriften och tyckte att jag fick till ett bra lopp, trots att jag inte kände mig helt pigg innan. 

Jag avslutade tävlandet i januari med att vinna Sixten Jernberg Memorial Race i Lima. Ett lopp över cirka 50 kilometer, fördelat på två varv och med en rejäl dödsbacke på cirka två kilometer per varv, samt en galen uppförsbacke innan målgången. Jag var fortsatt inte helt kry i magen, slet väldigt under loppet och inför målgång så var vi en klunga på sex personer, trodde aldrig att det skulle gå vägen. Men jag drog i rätt hög fart in emot den sista backen inför målgång, blev passerad av Axel Bergsten, lyckades hänga med honom över krönet och glida om honom in i mål som en supernöjd vinnare!

Februari

Från första helgen i februari och ytterligare två helger fram så skulle ett av vinterns stora mål avgöras, nämligen: Skistart Ski Challenge. Det första loppet av dessa tre var Wadköpingsloppet i Örebro. Ett stabilt och bra lopp av mig. Känslan var helt okej. Dock så var det ett speciellt lopp med 13 varv runt en tre kilometer lång slinga. På sista varvet så hade Kalle Gräfnings nästan avgjort, när han sedan faller på eget bevåg, jag kommer förbi honom upp i täten med Robin Bryntesson i ryggen, väljer då att släppa förbi Robin inför sista utförsbacken in emot mål, dumt beslut då jag blev ifrångliden och således gick i mål som tvåa.

Andra helgen i februari så väntade det en långresa ner till Ulricehamn för att köra Västgötaloppet. Fem varv på en riktigt fin åttakilometersslinga. På detta lopp så kände jag att det finns lite ork och jävlaranamma i mig. Valde fel skidpar innan start (visade det sig under loppet) och fick slita som ett djur, folk bakom mig sköt på mig rejält och de framför försvann iväg, i varje utförsbacke. Ändå så lyckades jag slita mig in på en andraplats efter vasalopps-22:an Andreas Svensson. Nöjd med den insatsen!

Sista loppet i Skistart Ski Challenge var det anrika Skinnarloppet som jag åkte för första gången. Efter ett inledande varv på tre kilometer där mina skidor inte gick jättebra och jag fick slita hund, så började dom därefter gå bättre och kroppen svarade skapligt. Dock inte tillräckligt bra när Bill Impola och Peo Svahn får en lucka i början på det första av de två längre varven. Men av någon anledning så hade jag inte riktigt kämparglöden att ens försöka gå med dom, hamnade istället i en klunga tillsammans med Dan Moberg och Senare Robin Bryntesson. Vi höll ihop till målgången, jag lyckades inte utmana Robin om tredjeplatsen, men kom in på en skaplig fjärdeplats och säkrade med det totalsegern i långloppscupen! 

Februaris sista tävling blev kortvasan, där jag slutade på tredje plats, ljusår bakom Anton Karlsson och Anders Solin. Hade på lite känn att en förkylning var på ingång strax innan start. Fick gå på rött i första backen när Anton tryckte på och vi blev tre killar loss där framme, jag hängde med i totalt fem kilometer och åkte resterande del av loppet själv. Känslan var inte alls bra och senare på kvällen bröt en förkylning med halsont ut. 

Mars

Första söndagen i mars innebar för åttonde året i rad att jag stod på startlinjen till Vasaloppet, uppe i Berga by. Efter en fin säsong så hade jag förhoppningar om att knipa min andra topp 50-placering. Men dels så blev jag förkyld efter kortvasan och dessutom så är det någonting som låser sig mentalt för mig på detta skitskidlopp. Slet som ett djur uppför första backen, kroppen svarade inte alls, det låste sig och krampade i ländryggen så jag inte fick luft, låg med damtäten uppe på myrarna och körde allt jag hade för att bara orka hänga med klungan. Tappade den klungan upp emot Risberg, min dricka hade frusit under första milen, jag stannade till i Risberg och sa till pappa att jag troligen kommer bryta, men tänkte att jag måste fortsätta åka ett tag till. Blev ikappåkt av en stor klunga som jag släppte och ytterligare en stor klunga som jag med nöd och näppe lyckades hänga med över kontrollen i Evertsberg. Innan Oxberg så kastade jag mitt bälte som fortfarande var fruset, var rätt uppgiven men hade bestämt mig för att gå i mål. Lyckades plocka några placeringar in mot mål och på just målrakan så passerade jag damsegrarinnan Britta Norgren, kom i mål som en mycket besviken 104:a, första gången utanför topp-100.

Helgen efter Vasaloppet så var det nypremiär för det gamla loppet vid namn Raiden, eller Idreraiden som det hette i år. En tvådagarstävling på totalt tio mils skidåkning. Första dagen 58 kilometer klassisk skidåkning från Lövåsen, via Grövelsjön, tillbaka till Lövåsen och målgång nere i Idre by. Känslan var okej och vi blev snabbt två stycken som segern skulle handla om, mig och Jonathan Hedbys. Med två mil kvar så ramlar Jonathan, jag frågar om allt gick okej och fortsatte sedan åka på i samma takt, när jag såg att han var på benen en bit bakom mig så bestämde jag mig för att försöka öka en aning och hålla avståndet in i mål, det lyckades jag med och kunde glida i mål som etta på den första etappen.

Dag två på Raiden så väntade det 42 kilometer skate, från idre Fjäll ner till Särna. Jag tog ledningen direkt och gick ut i tröskelfart. Efter några kilometer så var det bara jag och min bror Jonatan kvar. Målet för dagen var att dels försöka bevaka segern, men också att hjälpa honom att dra. Så vi rullade på i bra tröskelfart ända ner till tre mil ungefär, då började Jonatan bli sliten, så vi fick sakta ner farten en aning, för att han skulle orka med, kändes ändå rätt skönt och omotiverande för mig at mata på det som fanns. Med några hundra meter kvar till mål så ökar jag farten en aning och kan återigen vinna, både etappen och totalt!

Efter Vasaloppet är det svårt att finna motivation till tävling, så jag brukar vilja tävla, för att ha något att träna för. Den 18:e mars så ställde jag därför upp i Lilla-SS hemma i Falun, 10 kilometer skate. Tre stycken med i H21 bara, de två andra startade framför mig. Jag öppnade onödigt hårt och var ikapp redan efter tre kilometer, fick slita för det resten av loppet. Lyckades dock vinna H21. Kul med en seger.

April

De två sista tävlingarna för säsongen blev Grönklittsjakten, första helgen i april. Dag ett så stod det "15" kilometer skate på programmet, tre varv på en bana som mätte 4,3 kilometer enligt min klocka. Efter ett skapligt förstavarv så upplevde jag det som att skidorna "dog", hade inte riktigt motivationen till att ta ut mig mer heller. Efteråt så visade det sig att skidorna "dött" för de flesta då vi bjöds på ett väderomslag. Jag blev i nionde man på etappen.

Dag två i Grönklittsjakten var lite mer "min kopp av te", två varv på samma bana som dagen innan, men denna gång klassiskt stil, eller snarare stakning. Jag gick ut rätt hårt och plockade totalt fyra personer. Hade riktigt grymma skidor och en bra känsla i kroppen. Lyckades vinna etappen och bli femte man totalt, en bra avslutning på säsongen alltså!

Tack till alla inblandade, ingen nämnd och ingen glömd. Utan er är inte min skidsatsning möjlig! Nu snart startar jag upp ett nytt träningsår!