En tripp ner för minnenas allé

Tjena.

Jag gick igenom lite bilder i iPhonen och tänkte delge er några utvalda i två-tre inlägg. Har ju ändå inget matnyttigt i form av träning att bjuda på:

En bild från Vasaloppet 2015, min bästa placering 48:a

Det blev dock en dyr historia med en tung faktura från FIS på grund av för stor reklam på benet

Säsongsöppning i Bruksvallarna 2015

I ledning ut från AXA Ski Marathon i Falun 2016

JSM Silver i Husqvarna 2003, efter Andreas Svanebo och före Anders Svanebo

Sliter under Birken 2016, 67:e plats resulterade det kalaset i

Träning på glaciär i Italien med Stockholms skidförbund, hösten 2016

Premiärtävling i Bruksvallarna 2016

Wadköpingsloppet 2017. En svettig historia med 15 varv x 3 kilometer. Blev tvåa, spurtslagen av Robin Bryntesson

Första (men definitivt inte sista) bilden på Alfons

Nöjd segrare av Skistart Ski Challenge 2017

Intervjuad efter målgång i Skinnarloppet 2017. Slutade med en fjärdeplats där

Nöjd segrare av Idre-raiden 2017

Jag och Amanda på Kreta i maj 2017

Just avklarat ett tufft intervallpass på rullskidor den 30:e augusti 2017. Det sista intervallpasset och kanske det sista passet där jag inte var pappa. Två dagar senare dök denna man upp:

Första bilden på Alfons ute i vida världen

Stolt pappa

Alfons hemkommen från BB och första mötet med vår älskade Boss

Vår nya hund, med mera!

Amanda har under morgonen börjat fixa med en efterrätt inför ett födelsedagsfirande i helgen. Alfons fick sitta och hjälpa till. Efter en kort sekund utan uppsikt så hade han snabbt som vinden börjat smaka på smeten. Mer vild än tam den mannen. 

På tal om vilda saker så har vi i måndags hämtat hem en ny hund:

Han heter Boris och är en engelsk staffordshire bullterrier. Alltså en liknande hundras som Boss var, men en variant som är lite mindre. Jag skulle personligen inte vilja ha någon annan sorts hund än just dessa ”bullraser”, eller ”kamphundar” som vissa i media vill kalla dom. 

Det kommer bli en spännande, rolig, mysig och såklart lite stundtals jobbig tid framöver. Alfons och Boris har redan börjat busa med varandra. Båda dessa herrar har en tendens att bli lite väl hårdhänta emellanåt..

Idag har jag lite lätt treäningsvärk här och var i kroppen. Gårdagens löpning och efterföljande TRX-styrka satt på sin plats efter en tid utan båda. Snyggt! Idag är tanken att jag ska försöka få till ett styrkepass efter jobbet. 

Måndag igen

Beställde en fin och skön body i ull på Skistart åt Alfons, perfekt för vintern. 

Måndag igen då. Jag sov väldigt dåligt inatt, hade precis som den senaste tiden svårt att somna. Jobbigt, men vad gör man. Bara att gilla läget. Tänker en del på Boss bland annat, vilket gör det svårt att somna. Det är tomt och ensamt utan honom. Varje gång jag passerar soffan så kollar jag ifall han ligger där, varje gång jag öppnar kylskåpet väntar jag på att han ska komma springandes, eller när jag lagar mat och han brukar sitta alldeles nära och tigga... Usch. 

Idag står termometern på 20 friska minusgrader, då börjar det bli kallt på riktigt alltså. Skönt att jag bara har gym, eller löpning till och från också. 

Förutom träningen så väntar det en stund på dagiset med Alfons också, kan bli lite kämpigt att stå ute i 20 minus känner jag... 

Seger i Evertsbergsrennet 2019!

Hej kamrater. 

Det gick vägen idag igen faktiskt! Sopade hem både spurtpriset och segern, det får jag vara nöjd med! 

Det var en väldig sällskapsresa länge i loppet. Jag låg länge på 3-4:e plats typ. Tog det lugnt och försökte hålla mig i skinnet. Efter cirka 18 kilometer så börjar en fin stigning på lite drygt 100 höjdmeter upp till spurtpriset efter 22 kilometer. Från att ha varit ett ganska samlat och pratigt fält så blev det plötsligt ganska tyst när jag gick upp i spets och börjande grilla lite. Jag fick med mig en stark kanotist som jag glömt namnet på, men han utmanade inte till spurtpriset, strax därefter så kom Michael Boberg ikapp och vi tre fick ett bra samarbete tillsammans. 

Vi turades om att dra bra och jag tyckte vi höll en jämn och ganska hög fart. Dock så var det en del snöande och mycket nysnö i spåren, så vi i front kanske hade det lite tyngre än de bakom. 

Med cirka 11-12 kilometer släppte Boberg och någon kilometer efter så släppte den slutliga tvåan (förlåt att jag glömde namnet). Den här starka killen släppte någon sekund och låg sedan länge på ett kort avstånd om uppskattningsvis 10-15 sekunder. Jag körde på ett ett högt och jämnt tempo på precis under det jag hade i förhållandevis kontrollerad intensitet. Hade jag behövt så skulle jag troligen kunna gå lite hårdare in mot mål. Men kroppen svarade ganska okej och det kändes rätt bra. Jag tänkte där på slutet av loppet att jag skulle kämpa för vår kära Boss och jag tillägnar segern honom! 

Åkte på ett par Fischer double poling idag och dom tycker jag gick riktigt fint!

Siffror från min nya polar Vantage V-klocka:

Träna för att orka

Jag tränade när jag kom hem idag, kände att jag behövde det. Rensa tankarna i lugn och ro. Det känns fel att säga att det kändes bra, både mentalt och fysiskt. Men det har gått i vågor idag, stundtals har jag varit väldigt ledsen och gått ifrån på jobbet in på toan för att få vara ifred. Stundtals har det känts okej. Jag har inte sagt något på jobbet, vill inte vara någon till last, jag fungerar lite så, är kanske lite inbunden för det mesta. 

Träningen blev i alla fall löpning till och från spåret i Skräddarbacken och så stakning i 90 minuter runt elljusspåret två varv, samt upp till rundslingan omkring Halla fäbodar, där körde jag fyra varv. Totalt 1,45 timmar och 25,2 kilometer. Ett fint pass med mycket känslor inblandat. Tankar på livet, funderingar på döden. Oundvikligt, men jobbigt. 

Nu har vi försökt truga i oss mat. Ingen av oss är speciellt hungriga. Vi kollar gamla bilder på Boss och har tänt ett ljus för honom här på bordet. 

Vi kommer sakna dig så mycket kära Boss. Det gör redan ont i mig.. 

Boss är i himmelen nu.

Det gick inte att rädda Boss... Han hade ätit något som fastnat inne i magen/tarmen på honom, så dom blev tvinga att avliva honom. Vi är förkrossade och ledsna givetvis. Jag trodde inte att det var så allvarligt så jag följde inte ens med in till veterinären... Usch och fy vad dum jag känner mig nu.. 

Alfons var så snäll och skulle pussa honom där. Sen när dom skulle gå därifrån utan hunden så tog Alfons kopplet och sa ”hunden”... 

Jag kommer minnas alla fina stunder med Boss, löpturer i skogen på 2-4 timmar, hur glad du var i oss allihopa, hur sugen du var på all mat och hur vänlig du var. Jag har aldrig träffat en finare och snällare hund än dig Boss. Tills vi ses igen. Tack för allt ❤️

Boss är sjuk, med mera

Våra två älsklingar. 

Det är ju som bekant lite körigt, så är det väl för alla personer och familjer mer eller mindre. Men med jobb, en liten son, träning för oss båda och även en hund så blir det ibland väldigt stressigt. Så den senaste tiden har vi varit lite små-irriterande på vår käre hund ”Boss”. Speciellt när han är ganska så sugen på mat ständigt och ska nästan hänga över tallriken när vi äter. Men under de senaste dagarna har han varit sjuk och dålig, han har spytt och skitit inne flera gånger. Troligen har han ätit upp något klädesplagg, typ en strumpa eller så. Han har gjort det förut också och då blev han tvingen att opereras.. Varför han gör så vet vi inte, dessutom är stackaren ganska allergisk och har en väldig klåda.. Tråkigt nog är det först när han blir såhär dålig som man uppskattar hur mycket han betyder för oss. Nu får vi bara hoppas att vi kan få honom pigg och kry igen. Jag hoppas på det i all fall! Alltid ska det vara något..

Jag hade ganska svårt att somna inatt, haft det några nätter nu. Det går ju i vågor det där, så jag får försöka att inte lägga för mycket vikt vid det, sådant brukar vända. Har då alltid gjort det förr. En sak som störde mitt insomnande var ett skavsår som spruckit på grund av våldsamt ”Skiergande”:

Det dunkade och sved oerhört inatt. Det fanns vissa lägen som jag kunde hålla handen i som gjorde att det blev bättre, men så fort jag rörde mig så sved det till. I-landsproblem de luxe.

Morgonens cykling till jobbet bjöd på krispiga 13 minusgrader, en skön start på dagen som gör att man vaknar till på bästa sätt. Kroppen känns ganska pigg idag, även om det faktiskt var första gången som jag känner mig lite öm i musklerna sedan gårdagens tuffa Skierg-pass. Det är främst i bröstmuskulaturen(!)  och övre delen av ryggen, fint! 

I eftermiddag så väntar det ett lugnare distanspass stakning, det blir med största sannolikhet i Skräddarbacken på ”hemmabanorna”!

Hörs senare.