måndag, mars 31, 2025

Är det så kul då?!



Idag var det ju ändå kul!



Eller?!




Inte mycket snö kvar nu…




Nytvättad och med sommardäck!

Hej. 

Hoppas ni sett den senaste vloggen?! Finns en ute för medlemmar också. Varit tvungen att censurera delar ur den, för säkerhets skull. Lär säkert inte vara nog ändå.. 

Några dagar sedan sist. Vill inte skriva så mycket vissa dagar, av diverse anledningar. 

Förra veckan fick jag ett tungt besked från tingsrätten. Ett interimistiskt beslut om att jag bara får ha Alfons torsdag-måndag, varannan vecka. Detta är offentliga handlingar, därav känner jag att jag kan skriva det. Vill också passa på att nämna att jag inte har några problem med att erkänna om jag gjort något fel, jag är ju som bekant ganska självkritisk. Håll inte andan i detta case bara.. 

Nog om det. 

Idag lämnade jag Alfons på skolan. Jag sa hejdå och började gå tre gånger, men kunde inte slita mig utan en till, en till och en till kram. Oerhört smärtsamt. Även den stackars gossen var jätteledsen. Om vi bortser från mig, som ändå är van med att må dåligt och kan hantera det på ett eller annat sätt. Vad gör detta med ett stackars oskyldigt barn? Att tvingas vara mitt i denna skärseld. Även om han är duktig på att prata om och visa sina känslor så måste det snurra många tankar i det lilla huvudet. Älskade lilla Alfons. Min uppgift är ju att skydda dig från allt dåligt… 

Jobbigt. 

Under i princip hela kvällen har jag varit i Bergebo och snurrat på den allt mindre snösträng som ligger likt ett smutsigt skosnöre i terrängen. Lyckades tvinga mig själv att vara kvar i hela fyra timmar (53,6 kilometer). Det var en mental kamp från minut ett! Till en början var det sörjigt och gick tungt - för att sedan successivt övergå till allt mer svårhanterliga, isiga och gropiga spår. 

Efter drömmen i Bergebo körde jag gluteus-styrka. 

I och med detta är jag nu uppe i 826 h 18 min. Strax under 24 h kvar, på nästan tre veckor. 

Inga kommentarer: