Tjena!
Kallt satan imorse när jag vaknade. Temperaturen visade minus 16 grader. Jag krängde på mig ett par långkalsonger under byxorna, något som inte hör till vanligheterna när jag är civilklädd. På jobbet så kände jag att kroppen inte riktigt är sig lik, så med dryga timmen kvar av dagen bad jag om att få gå hem. Valde då att gå med cykeln istället för att cykla. Därefter har jag bara legat i soffan och tittat på TV. Vad är problemet då?
Jag har känt i några dagar att jag haft ont i huvudet, men jag har trott att det är någon form av muskelspänningar. Samtidigt har Alfons varit väldigt sjuk med feber, hosta och halsont. Efter loppet i lördags så var jag sjukt hes, hostig och lätt snorig. Även under gårdagen så kände jag mig lite lätt krasslig. Nu ska jag inte skylla mitt dåliga resultat i lördags på detta, finns hur många bortförklaringar som helst om man läser lopprapporter på Strava, men jag tror i alla fall att jag inte fick ut min fulla potential på tävlingen, så långt kan jag väl ändå få sträcka mig.
Nu är jag som sagt hemma och liggandes i soffan. Jag har inte haft en sjukdag sedan träningsåret började den 25:e april. Visst att jag haft några mindre känningar som jag (dumt nog) ignorerat, men inte värre än så. Idag känner jag dock att det inte är läge att träna, jag är trött trots bra sömn inatt, ont i huvudet, lite snorig och lätt hosta. Det var den säsongen det.. Den började med dåliga resultat och avslutades med en förkylning. Mitt liv i ett nötskal. Lägg därtill en klubb som mitt i säsong meddelar att de inte kan stötta ens med startavgifter. Hör gärna av dig om du kan stötta eller hjälpa mig på något sätt, minsta lilla gör mig tacksam!
Det är bara att försöka piggna till så fort som möjligt och sedan ta det därifrån. Livet går upp och det går ned. Även om det kanske känns som att det i mitt fall mestadels är en konstant utförslöpa, av brantare sort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar