Saknar denna lille mannen
Hej.
Sen vi hördes sist så har jag nu blivit en fri man från jobb. När och om det blir jobb jobb igen får vi se. Men det lär nog bli det ändå tids nog. Dels verkar jag få jobba åt min skidklubb och igår hörde en skola av sig som jag tidigare kontaktat. Men jag vet inte om jag är sugen att fortsätta i skolans värld mer. Det är lite av problemet, att jag inte riktigt vet vad jag vill i livet. Men samtidigt, måste man veta det då?
Jag har varit trött, stressad, lättirriterad och så vidare på slutet. Samtidigt som jag liksom har träningen som största fokuset, vilket blir en jäkla press på mig. En stress att hela tiden göra bra pass och att välja bort allt till fördel för träningen. På lediga dagar har jag nu en lång startsträcka för att komma ut på passen, kroppen och huvudet stretar. Det är lite kämpigt. Men väl ute på passen går det ju ändå helt okej. Jag har kört lite hårdare än vanligt nu på slutet och endast stakning. Så jag är nog lite extra sliten mot vad jag är van.
Att jag bara stakat på slutet beror på att jag har känt av ena hälsenan en aning. Nu har jag dock börjat undra om det inte är någon form av träningsvärk i vaden. Lite osäker faktiskt. Så kanske jag testar att springa, eller så väntar jag någon dag till.
Små bekymmer i det stora hela egentligen. Som vanligt är det väl bara att bita ihop och rida ut stormen. Saker brukar ha en tendens att lösa sig. Egentligen är det ju inte några allvarliga problem jag har. Men att dag ut och dag in sitta ensam i en lägenhet i en stad där jag inte känner så många får ju tankarna att snurra ibland. Klart man blir lite fundersam emellanåt om man gör rätt val i livet.
Nej, nu ska jag försöka släpa mig iväg på någon form av distanspass.
Ha en fin lördag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar