Tja.
Slakten av portföljen fortsätter. Rejält minus på en vecka, and counting. I min panik så skickade jag ett mail till idolen och ägaren Lars Wingefors. Trodde aldrig han skulle svara, men det gjorde han. Fint gjort. Jag förstår såklart att han ej kan eller får diskutera kursen eller dylikt. Men jag har börjat få rejäl panik nu, även om jag ändå någonstans långt inne vet att det kommer en vändning. Men allt sammantaget med min portföljs krasch, inget jobb och en sjukt trött kropp blir för mycket.
Jag är med Alfons en stund nu innan han ska till mina föräldrar. Själv är jag så sjukt trött så jag knappt kan röra på mig. Lägg där till bankrutt (ironi, även om känslan är den) så förstår ni på ett ungefär hur landet ligger. Det enda jag har kunnat luta mig emot är ju träningen, men när jag är svimfärdig av trötthet så blir ju det en kamp också. Det är bara att försöka acceptera situationen, försöka smyga igång med lugn träning och blicka framåt. Men jag har problem med ett ganska hetsigt humör vid såna här motgångar och med att agera innan jag tänker. Jag har ju projicerat hur jag snart blir tvungen att bo på gatan mer utblottad än vad jag är just nu. Så jag bävar återigen för att ge en liten Swish till BRIS: 9015041
När Alfons blir hämtad så ska jag försöka samla upp resterna av mig själv och ge mig ut på ett litet löppass. Hoppas det kan vända detta sjunkande skepp.