För några dagar sedan så lärde sig den lilla mannen på bilderna ovan att cykla själv några meter utan stödhjul hemma hos sin mamma, (cykeln här ovan är en springcykel som han har hemma hos mig, hos mamma har han en vanlig också). Även om jag inte var där och bevittnade detta så är det ett stort ögonblick! Men det är inte bara stort och ger en känsla av stolthet. På samma gång är det ju en gnutta sorgset också. Det är ju bildligt talat en symbol för att släppa ut honom i vida världen och ett steg i riktningen till att vara en egen individ med egna drömmar och mål. Ett eget liv där jag inte kan stötta, lära och skydda honom som nu. Känslan av att ingenting varar för evigt och att man en dag bara längtar efter att han ska höra av sig till mig. Men i och med dessa tankar så får jag ju ett uppvaknande i verkligheten och inser att det är viktigt att ta vara på tiden vi har tillsammans. Tänkvärt.
_____
Jag lyssnar en del på poddar. Främst inom genrerna löpning, skidor och ekonomi. Skipodden är en pod som jag lyssnar flitigt på. I denna pod så har dom vid tillfällen tagit upp att dom vill ha Calle Halfvarsson med. Så jag tjatade helt enkelt på min bror som har daglig kontakt med Calle att han skulle försöka övertyga honom om att vara med i podden. Idag kom det resultat ut! In och lyssna!
_____
Ni vet nog om att det är tisdag idag, det betyder för mig som alltid:
- Jobb
- Vilodag
- Fasta till middag
- Cykla för att hämta Alfons på dagis
- Myskväll med Alfons
Vi ska nog kunna ta oss igenom denna dagen också!
Passa på att kolla in min senaste vlogg och prenumerera på min kanal, då blir jag glad! Kom med frågor som jag kan ta upp i kommande vloggar och idéer kring vad ni vill se.
Ha en fin tisdag så hörs vi!
2 kommentarer:
På bilderna ser det ut som att Alfons eventuellt vuxit ur sin cykelhjälm? Jag tror hjälm på barn helst ska gå lite längre ner i pannan för att skydda så bra som möjligt.
Det ser ut så bara.
Skicka en kommentar