Återigen en stakvända längs Falun Borlänge-spåret

Försöker flyga till månen i denna hausse. Mina Leki-stavar får agera raket nu när Embracer var ett bojsänke idag! 

Godkväll. 

Småtrött idag alltså. Gnetade på bort till Stångtjärn, ett tunt nysnölager låg i spåret, vilket gjorde föret sjukt tungt. Undra om de träningsskidorna jag åker på är sämre i just nysnö, för känslan var att jag stod still. Inbillade mig att jag hade motvind bortåt också, så jag längtade efter vändningen och medvind. Den längtan försvann när jag vände hemåt i Stångtjärn och fick den verkliga motvinden på näsan. Då var jag inte så nöjd. Men fördelen med att åka långt och vända är att jag ju måste ta mig hem igen. Till slut kom jag tillbaka hem på 3,02 h och med 47,8 kilometer i bagaget. Att jämföras mot måndagens 52,6 kilometer på 3,00. Båda passen i samma intensitet. Så mycket gör föret alltså. Jag håller mina tummar för ett hårt och snabbt före i Vasaloppet, jag gillar det allra bäst, så det svarar när jag stakar. 

Nu var det nog det sista tretimmarspasset innan Vasaloppet. Ska så sakta dra ner mängden nu, men hålla i med lika många pass och såklart också köra intervaller. Det blir ju även Bessemmerloppet på söndag. Hoppas jag är piggare än idag. Denna dag har jag varit lite sliten från gårdagens träning, sovit cirka sju timmar per natt denna vecka på grund av sen läggning (skärpning, jag behöver åtta minst) och jag har varit allmänt irriterad. 

Var sjukt nära på att säga upp mig idag från jobbet också. Har fått ett nytt uppdrag med en ny elev och det är allt annat än lugn & ro. Utan att avslöja för mycket så reagerade jag kraftigt på ett övertramp från eleven, så jag bara gick därifrån och tog en långpromenad istället. 

Nåväl, med mindre träning framåt, precis enligt plan så ska nog kroppen bli piggare och humöret bättre. 

Vi hörs!