Tja tja!
Jag var väl inte supersugen att bege mig ut på stakintervaller idag, speciellt med tanke på nysnön. Det här med nysnö är ju ett jävla gissel alltså, det går tungt så inåt och det blir bara löst. Lägg där till rejäl motvind åt ena hållet längs Igeltjärnsvägen så förstår ni att den gamle Adam hade varit vansinnig. Men inte den nya. Nej, för idag gick det bra att hålla mig lugn.
Grejen är den att jag ofta har svårt att få upp hög puls på träning och intervaller. Det är någonting som jag hakar upp mig på och kan nästan dra mig för att köra intervaller för att jag redan vet att pulsen inte kommer komma upp. Jag har ju (iaf haft) någon dum idé om att jag måste över 170 i puls för att det ska bli träning på intervaller. Men grejen är den att jag nästan aldrig är över säg 182-186 i skidor stakning. Så det är ju över 90% dessa 170 jag försöker hetsa mig att hålla över. Det kan ju vara bra ibland. Men inte på alla intervallpass och inte på trösklar. Inte undra på att jag är sliten så klockorna stannar emellanåt. Sen ute på balkongen och på de maskinerna så brukar jag ofta ha lite högre puls än ”i verkligheten” så att säga.
Så igår bestämde jag mig för att ställa ner min maxpuls på klockan från 193 (från något löplopp eller pass i somras när jag var fullt utvilad) till 185. Jag ändrade sedan min A3-puls till 157-170. Det känns mer rimligt, jag slipper stressa ihjäl mig under intervallpass och tänka att pass under 170 inte ger någonting.
På dagens pass så var målet och tanken att köra flack stakning i typ tröskel-vasaloppsintensitet med god kontroll, utan att pressa mig. Flack stakning brukar ju inte direkt vara någon super-pulshöjare för mig heller. Men väl värt att träna på! Likaså tungfört eller löst före brukar också ta ner min puls, det blir mer muskelär belastning istället. Samma på rullskidor i motvind eller med våt vägbana.
Efter en uppvärmning på 40 minuter, så startade jag min pannlampa och gav mig iväg på följande intervaller:
30 - 20 - 15 - 10 minuter. Alltså 75 minuter totalt. Vilan blev: 5 - 4 - 3 minuter. Jag höll mig på Igeltjärnsvägen, konstnöspåret och stadion. Ganska flackt med andra ord. På de tre långa intervallerna så höll jag mig på: 19,4, 20,2 och 21,6 km/h i snittfart. Den sista var mestadels uppför och slutade på 18,1. Snittpulsen blev: 148, 145, 144 och 141. Sjukt lågt jag vet, men jag tog i vill jag lova!
Så nu ska jag lova mig att tro på detta och inte hetsa satan över utebliven puls! Det är ju trots allt viktigast att åka så fort som möjligt på tävling, hur snabbt hjärtat slår ska ju faktiskt inte spela någon roll. Tänker man på det så ju mer vältränad man är, desto mer blod slår hjärtat per slag och behöver således slå färre slag per minut. Sjukt att jag ska bli stressad och dra mig för pass på grund av pulsen. Kan även bli psykad på distanspass när pulsen i vissa utförsbackar går ner lågt, i vissa extrema fall under 70.
Fick in 2,30 timmar, 44 kilometer och 700 höjdmeter. Endast stakning. Efteråt blev det också TRX-styrka. Ganska mör i överkroppen nu!
11 kommentarer:
Vore drömmen att få ner pulsen till 70 i utförslöpor. Tyder ju på bra återhämtning får du bara tänka o stärka dig av den vetskapen :)
Hehe ja! Jag får börja tänka så istället :)
Har precis samma problem med pulsen. Får alltid starta alla tröskelintervaller med 1-2min nästan max och sedan släppa av farten lite för att pulsen ens ska komma upp. Löpintervaller i miltempo så är jag knappt uppe i 85%..
Okej. Du ser! Blir du psykad av det också? Bör ju inte vara meningen att man ska göra så? Jag tror man får bortse från pulsen alltså och gå på känsla. Som igår exempelvis så höll jag ju bra fart sett till km/h och jag vet att jag ligger bra till på min nivå om jag lyckas hålla mig kring 20 km/h i riktigt segt nysnöföre. Men fart är heller ingen bra indikation helt och hållet. Det bästa hade varit med vettiga kraft/watt-värden.
Tänker på det hela tiden. Har typ googlat sönder datorn.. kan ju inte vara meningen att man kör 4-5min v02maxintervaller och pulsen knappt når tröskelnivåer.
Okej. Fattar. Sjukt irriterande! Men vet du att du har högre maxpuls då? De gånger det går bra för mig så har jag ofta högre puls. För att vissa gånger trots att jag är utvilad, sovit och ätit bra ändå inte får upp pulsen. Måste vara en del mentalt också. Men jävligt irriterande att klockan tror att man kör distanspass, fast man plågat sig nästan till döds.
Ursäkta en dum fråga från en som tränade aktivt innan det fanns pulsklockor och nu nöjer sig med att hasa sig runt vasaloppet på10 timmar.
Stämmer känslan du har med klockan eller blir du förvånad när du tror du har puls x och tittar på klockan och den visar puls y?
Har som närmast varit 6 slag ifrån maxpuls det senaste året så den kan mycket väl ha sjunkit, men den är fortfarande way off mot upplevd ansträngning/cykeleffekt/löptempo.
Ingen dum fråga! Både och. Eller jag känner ju på något sätt att pulsen är låg, även om det liksom inte går sakta eller egentligen är en dålig känsla. Men hela min upplevelse är på ett lite annorlunda sätt när pulsen är högre. Men om det egentligen går fortare då är svårt att svara på. Det är dock väldigt sällan att jag tittar på klockan och blir förvånad.
Okej okej. Fattar! Ja, även jag har svårt som sagt att nå puls motsvarande ansträngning. Vi får kriga vidare ändå. Så länge
Hjärtat slår iaf, annars blir det svårare!
Som otränad har man ju en klar fördel här. Aldrig några problem att inte pulsen går upp ...
Aukland skrev någon gång på sin blogg att "så hög puls som möjligt under så lång tid som möjligt utan att få syra" var bästa tipset för åldrande långloppsåkare.
Själv tänker jag att för långloppsåkare så gäller det att veta vilken träningstyp man är. Kan man kötta timme efter timme kring tröskel utan att bli sliten. kan man bränna av 10*4 min intervaller A3+ tre gånger i veckan utan att bli sliten? Gäller att justera så man kan träna så mycket som möjligt utan att bränna sig.
Exakt! Eller när man vilat någon dag, eller varit sjuk. Precis, jag vet att han brukar skriva det. Ja, exakt. Så är det ju!
Skicka en kommentar