Godkväll i stugorna!
Inför varje sådant här dödspass på balkongen så har jag börjar med att lägga fram varenda sak som jag ska ha, träningskläder, dricka, och så vidare. Allt för att minimera ställtiden för att komma igång. Ändå tar det allt mellan en och tre timmar för mig att komma igång från att jag slutat jobbet. Det för att ångesten inför är så sjukt jobbig!
Nu har jag fått det jag förtjänar, igen ute på balkongen. Ytterligare ett sjukt jobbigt, men förhoppningsvis givande intervallpass!
Jag började med en klassiker på min ack så kära skierg:
Den gamla godingen 10-9-8-7-6-5-4-3-2-1 minuter, med 1 minut vila mellan varje. Start på 1,50 min/500m och sänkning med en sekund per intervall. Jag har klarat dessa farter en gång tidigare. Men idag hade jag som mål att hålla mig på den nedre delen av sekunden, det gick nästan på alla intervaller, som ni ser på bilden ovan så var det bara på 5, 4 och 3 som jag inte klarade det på. Men ett nytt pers blev det! Sjukt kul! Det satt dock långt inne, det kändes bra till halvvägs ungefär, sedan blev det ett galet slit!
Värmde upp och ”åkte av” med tio minuter vardera i sub 2,00-tempo. Allting på motstånd 8.
_____
Löpbandet sedan blev också en tuff prövning. Jag har inte sprungit i (för mig) snabba farter sedan den 2:a september, på grund av löparknä. Idag var det så dags!
Uppvärmning och nedvarvning på 0% lutning, samt 15 km/h (4,00-fart). Sedan 4 x 5 minuter med 2 minuter vila på följande:
1: 18,5 km/h, 0%
2: 15 km/h, 5%
3: 12 km/h, 10%
4: 9,5 km/h, 15%
Jag kan meddela att jag fick ventilera rejält på i alla fall de tre sista intervallerna. På den första så kände jag att jag blev trött i benen rent muskelärt. Så jag kommer nog ha en rejäl träningsvärk imorgon, skoj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar