tisdag, november 10, 2020

Wattmätning för skidåkning och dags att sluta tävla? Med mera








Igår fick jag hem mitt nya pulsband - Garmin HRM Pro. Det gäller ju att hänga med på prylfronten och ha mycket saker. Jag är ju lite av en nörd och tycker det är roligt. Anledningen till att jag skaffade detta pulsband är för att det ska kunna mäta kraft i watt när jag åker längdskidor och även rullskidor. Det för att jag på något sätt ska kunna hitta olika intensitetsnivåer. Tänk vad skönt att slippa bli irriterad för att pulsen eller snittfarten är låg och istället förlita sig på kraft. 

Första passet med kraft igår alltså. Men jag vet inte hur väl det funkade. Till en början så hade jag siffror hela tiden, men efter ett tag så tycker jag att den vid många gånger visade 0, trots att jag åkte uppför. Så frågan är ju hur väl det funkade. Får fortsätta testa och se om jag kan hitta några mönster i det hela. Kanske även kommer nya uppdateringar som gör det hela mer tillförlitligt. 

Den visar även normaliserad kraft i appen efteråt, vilket som jag har förstått det räknar ut någon form av medelvärde där den har tagit bort nollorna från exempelvis utförskörning. Spännande i alla fall och jag hoppas kunna få ut något vettigt av det. 

För att detta ska funka så måste man ha en Fēnix 6 eller Forerunner 945 och så HRM Pro. Så varken Fēnix 5 eller forerunner 935 funkar. 

I vår så tror jag det kommer en ny forerunner, troligen en 955. Den måste jag väl också ha är jag rädd.. För utan de nyaste och värsta prylarna så kan man då absolut inte prestera..?! 
_____





Min kära Alfons tillsammans med en mjukisapa. 




Mysigt uppvaknande med Alfons bredvid mig i morse igen. Själv ser jag ut som jag vet inte vad. Får skylla på att jag skylde mig för blixten. 


Ja hörni. Livet alltså. Är det så kul då? Jag är fortsatt i någon form av överdriven stress, lättirriterad, trött, låg på energi och ork. Men jag rullar ändå vidare i ekorrhjulet med samma saker dag ut och dag in. 

Igår tänkte jag att jag inte vill tävla något mer, känns som att jag tappat sugen en aning. Det är ju för mig bara en massa stress att genomföra all denna träning, samtidigt som det bara går sämre och sämre. Jag kanske är för gammal för detta, eller så har jag inte riktigt hungern eller suget. Jag tränar bara för att - ja - bara för att kanske?! Eller nej, jag tränar för att jag ofta gillar det, för att jag vill bli smal och för att förhindra åldrandet en aning. Men sen då?! Kanske behöver jag lite mer tid med lite mindre träning för att hitta tillbaka i gängorna igen. Men samtidigt vill jag ju inte förlora min kapacitet och form, då kan jag ju lika gärna lägga ned allting vad gäller tävling. Ständigt denna oro och ängslan kring träningen, att jag liksom inte gör det som krävs. Det hänger över mig som ett ofantligt tungt ok att bära. Just nu vill jag bara träna kortare och halvhårda pass. Men frågan är ju hur det blir med min form då, mer än rund. Fast samtidigt, vad ska jag annars syssla med då om jag inte har min träning och tävling? Det är ju frågan det alltså. 

Sen i det vanliga livet är det ju också mycket stress och press. Så är det ju såklart för alla, eller de allra flesta. Men det blir ju extra mycket stress när jag har Boris som måste få sina behov tillgodosedda. Det är ett jäkla meck att styra allt med honom och samtidigt få med mig Alfons. Det gör mig mest irriterad och stressad i allt jag gör. Så vill jag inte vara. 

Att sen nästan tvinga iväg en protesterande Alfons ut ur lägenheten, mot bilen och sedan vidare till dagis är inte heller speciellt roligt. Tycker synd om den lille mannen också, hade ju känts bättre att kunna vara med honom. Men det skulle ju bli en björntjänst också och inget som gynnar han i fortsättningen av livet. 

Ja, som ni märker verkar jag ju ha någon form av ålderskris, livskris eller kris-kris. Förhoppningsvis är det bara något övergående. 

Igår gick även mina börsinnehav kanon, fram till lunchtid när det började jiddras om något vaccin och mina stora innehav med Evolution i spetsen sjönk som en sten. Även det får mig ur balans och gör mig mer irriterad. Nu vet jag ju att det till slut kommer bli bra ändå och att marknaden kommer sätta ett mer rättvist pris på aktien tids nog. För det fundamentala i bolaget är ju kanon. 

Denna dag bjuder i alla fall på vila. Det ska bli skönt. Sen får vi ta en dag i taget helt enkelt. 

Inga kommentarer: