Carl Erik Alfons Steen-Persson och Hans Erik Adam Steen, en tidig morgon i november 2020.
Hej på er.
Ny dag och nya möjligheter till att lägga av. Det lär väl inte lyckas idag heller är jag rädd. Så jag får fokusera på annat.
Jag började denna morgon med att vara riktigt effektiv genom att slänga i en tvätt och gå ut med soporna. Nu när jag skriver det i text så framstår det inte lika effektivt som det kändes dock.. Nu när sossarna (Liberalerna) har höjt plastpåseskatten till orimliga nivåer, vilket gjort världen till en betydligt bättre plats (ironi), så har jag fått ändra mitt soppåse-beteende en aning. Jag lägger potatis, grönsaker och annat i papperspåsar när jag handlar. Dessa sparar jag sedan och lägger sopor i, som jag sedan går ut med till soprummet. En rutin som ändå funkar bra.
En annan rutin som jag haft sedan slutet av juli, men inte nämnt på bloggen är att jag varje natt sover med tejpad mun. Ja, det låter konstigt, jag vet. Men googlar ni så hittar ni en massa information kring det som menar på att det ska vara bra för en rad saker. Jag har mest gjort det för att jag året om är täppt i näsan, vilket jag tänkt att ska hjälpa mig att bli mindre täppt. Tycker faktiskt att det funkar bra. Jag använder coachtejp som jag tejpar över munnen med.
Idag så känner jag mig lätt mörbultad i kroppen från gårdagens urblåsning vid Skiergen, det gillas! Jag kände igår återigen hur jäkla härlig känslan är efter ett tufft pass, svårslaget alltså. Från att känna sig nere och trött, till att bli på ett jäkla gott humör. Så ja, det är nog svårt att släppa denna träning alltså. Känslan efter lättare pass blir ju inte alls lika grym. I eftermiddag så ska jag dock köra ett lättare pass klassiskt. Det är bara att bita ihop och göra jobbet. Har jag kommit såhär långt med mycket bra träning bakom mig så är det bara att kämpa vidare. Det går ju upp och ner i allt här i livet. För vilken gång i ordningen konstaterar jag det här på bloggen?!
Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar