Passen tar aldrig slut - stakade av en spets

Körde 10 stakimpulser under passet, på den sista drog jag av spetsen  Kanske finns lite tryck där ändå? Eller så var den slut. 

Godkväll. 

Hem från jobbet, stressa i mig mellanmål, hetsa på mig träningskläder och kasta mig ut på träning som en besatt. Man kan nästan tro att jag suktar efter träningen likt en missbrukare efter droger. Men så illa är det inte, jag är nog egentligen den raka motsatsen, fast på något sätt lyckas jag tvinga mig själv ut på pass efter pass. Sjukt egentligen. De här eftermiddagspassen efter jobbet blir allt jobbigare i takt med att hösten tar ett allt stadigare grepp om oss. Jag tycker det är sjukt jobbigt om jag ska vara ärlig, framförallt mentalt. Men vill man hålla sig i slank och försöka uppbringa någon slags form till vintern så krävs det ju en insats. Så det är väl bara att gilla läget och fortsätta. 

Dagens pass blev 2,30 timmar (40,6 km, 575 höjdmeter) klassisk åkning på swenor 4. Ett sådant pass en förmiddag mitt i sommaren flyger fram. På dagar som denna med lätt regn och våt asfalt så tycks det aldrig ta slut. Än mer trist blir det nu när jag inte kan springa, de enda alternativen är stakning eller klassiskt och så skierg förstås. Men jag ska försöka mig på att springa nästa vecka tror jag. Vi får se. 

Jag åkte i princip bara uppe i Skräddarbacken för att få fina backar att försöka sträcka ut i diagonalen.

Nej, nu har jag inte tid att dravla här mer. Måste väl laga middag antar jag, den lär väl inte laga sig själv är jag rädd.