Äntligen avtal i Oasmia, men i övrigt ett nattsvart liv som framöver bara kommer bli sämre

Bild från i måndags när vi var hemma hos mina föräldrar. Helt plötsligt kommer Alfons med utstyrseln ovan.  

Hej på er. 

Liten upprättelse idag i och med att Oasmia äntligen signar en partner och visar vad dom går för. Jag skrek av glädje hemma i morse, så att Alfons + Boris blev rädda och började nästan gråta av lycka när jag läste nyheten. Så nu har väl det åtminstone för ett tag vänt med det ekonomiska. Hoppas på mycket mer i bolaget dock. Deras allra största produkt XR-17 har mycket att bjuda på tror jag. Men ändå skönt att sitta på drygt 100 k aktier dagar som dessa. Tror inte det är någon idé att sälja för att ta hem vinst som många verkar göra nu, det kommer mycket mera!

Men i övrigt är det väl nattsvart. Jag tänkte att ekonomin och min idrott är det viktigaste i mitt liv. Men jag glömde kanske av att familjen är viktigare. Nu har jag ingen sådan längre, ingen hel åtminstone. Idrotten går piss, kan inte träna nu och min säsong var totalt värdelös. Ekonomin var nere rejält ett tag också. Tre av mina grundtryggheter är borta. Ganska kämpigt. 

Framöver lär jag inte ligga direkt högt upp i rang till att kunna skaffa en ny familj. Vem fan vill ha en överviktig, tunnhårig, snart 40 år gammal ensamstående pappa som bor i Borlänge av alla jävla ställen?! Jo, det ska jag berätta: ingen! Det kommer numer bli ensamma högtider, ensamma halva veckor och ensamhet ända till graven. Kul liv att se fram emot! Eller inte. 

Enda förhoppningen nu framöver är att jag kan träna igen inom en förhoppningsvis snar framtid och att mina innehav börjar gå bra igen. Annars är alfons det enda jag har att leva för, det är förvisso inte illa det. Men jag vill ju ha mer än bara honom att luta mig tillbaka mot. Tänk att jag ser fram emot nya dagar med dubbeltröskel: Skierg och löpband. Om det rullar på igen så kommer jag ju få något bättre humör i alla fall.