Söndagsfemmilen

Dom är inte speciellt snygga, varken mina radarlock, eller Prizm trail-linsen. Men rätt bra i vissa förhållanden. Exempelvis i det gråtrista vädret vi bjöds på idag. Herrarna på bilden är dock snygga

Hej hej.

Jag passade på att stänga denna träningsveckan med en  femmil stakning. Lika bra att bara gasa på ända in i kaklet, inför tisdagens jobbstart. Ångesten växer sig starkare för varje minut. Usch alltså, nu vill jag verkligen inte börja. Men jag tror att mycket hänger på att det blir ett nytt ställe och att jag känner lite oro inför det. Bara jag är där så blir det nog bra. Jag tänker dock belöna mig med en mjukstart och vila från träning både tisdag och onsdag. 

Tidigare så hörde Simon Andersson av sig och ville slå följe en stund på träningen. Så jag tog vägen över Kvarnsveden ut till cykelbanan mellan Falun och Borlänge. Sedan åkte vi tillsammans följande runda: Bomsarvet, Ornäs, Aspeboda och tillbaka ut till 293:an där våra vägar skiljdes åt här:

Vilken väg hade du tagit?

Jag åkte sedan raka spåret hem och klockan stod på 50,4 kilometer när jag klev av rullskidorna. Ganska bra planerat ändå, då målet var 50 kilometer. Jag körde på mina Elpextreor idag och Simon på ett par Swenortreor. Våra skidor rullade likvärdigt. Femmilen tog för mig 2,44. Ett fint pass med 115 i snittpuls. 

Då jag är rätt sliten så lyxade jag till det med sportdryck i vätskebälte idag. Det satt fint, kändes helt okej och inte så trött känsla som de senaste dagarna. Om det berodde på sportdrycken eller inte är dock oklart.   

Fick en fin träningsvecka med 15,55 timmar och 240 kilometer. Nu har även den fjärde fyraveckorsperioden för detta träningsår avslutats och jag kan notera att jag fick in 53,5 timmar, årets mesta under en period. Långt ifrån rekordet på 84, men det är andra tider nu, är mer sliten av 53 nu, än 84 förr, innan Alfons föddes. Så kan det vara.

Nu ska jag försöka njuta av kvällen med familjen!