60 minuter hård stakning

Där står vi igen på bild, jag och Adam. Cirka en minut efter avklarad intervall. 

Jag brukar ju kalla dessa 60 minutersdrag för tröskel och även typ alla intervaller jag gör för tröskel. Men om sanningen ska fram så är det bara för att försöka avdramatiserar det hela för mig själv. Egentligen kör jag det jag har, möjligen sparar jag någon liten procent. 

Idag stod det 60 minuter hårt på planen. Jag hade bjudit in Adam igår, så det var skönt med sällskap. Kroppen var ganska sliten rent muskulärt från gårdagens mördande styrkepass, så det var rätt skönt att köra på elpextreor idag. Jag inbillar mig att jag lättare får upp en högre puls med lättare rull, speciellt då musklerna är trötta. Det kändes också idag då jag tyckte jag tappade lite i tekniken, orkade liksom inte hålla emot tillräckligt i bålen och dessutom kände jag mig lite svagare uppför än normalt. Men jag tolkar det hela som att min styrketräning tar där den ska. 

Det vi körde idag var som ni redan förstått 60 minuter stakning, hårt. Eller typ tävlingsfart på långlopp. Startade med en impuls på 12 stavtag och fortsatte med det var sjätte minut. Alltså totalt 11 impulser. Siffrorna blev: 23,53 kilometer, 195 höjdmeter, 195 fallmeter, 162 snittpuls och 172 maxpuls. 

Vi höll till mestadels på cykelbanan mellan Falun och Borlänge, med start och målgång i Bomsarvet. På bortvägen åkte vi igenom Vallmora också, för något mer kuperad terräng. Enda gången vi hade medvind var cirka en kilometer i början. På bortvägen längs 293:an så blåste det motvind och jag tyckte det var rakt emot, så jag hoppades på fin medvind hemåt. Men givetvis så var det än mer motvind när vi vänt, så det blev som vanligt onödigt slitsamt.. Sluta blås någon gång!! 

Det blev i alla fall ett fint pass. Nu ska jag endast köra ett till hårt pass denna vecka. Resten distans. Det för att jag ska få in lite volym denna sista lediga vecka. Dessutom för att jag vill försöka få lite energi igen och slippa ha ångest inför varje träningspass.