Ja, hörni. Som vanligt när jag är i farten så slutar det i misär och elände. Idag var inget undantag. Egentligen så kan jag väl inte vänta annat efter min period bakom mig med flera veckor av en förkylning fram och tillbaka. Det är ju inte många bra pass jag har fått till, så då kan man väl inte vänta sig några stordåd. Men ändå så vill jag ju lyckats och ändå så tror jag ju att det ska gå i alla fall.
Det kändes rätt bra och kontrollerat till en början. Trodde att jag skulle klara att hålla farten, men efter 6-7 kilometer tog krafterna slut och jag orkade helt enkelt inte längre. Resten blev en kamp om överlevnad. Banprofilen är sluttande nedför, så man kan lätt tro att det ska bli snabba tider, men det är alltid så sjukt tungsprunget på denna banan och givetvis var det rak motvind hela loppet. Kul. Tiden på mina 15,21 kilometer enligt klockan blev 58,50. Tragiskt dåligt. Men det är väl bara att finna sig i att jag är just tragiskt dålig i allt jag tar mig för. Här har ni lite siffror från dagen:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar