Tjenixen!
Så har jag åter avverkat ett gympass nere på Actic Maserhallen. Jag stakade med rullskidorna ner dit i sakta gemak. Väl inne i gymet så hann jag bara lägga på uppvärmningsvikterna på stången, innan brandlarmet gick och alla blev tvungna att utrymma lokalen. Vad som hade hänt vet jag inte, men efter en kvart ungefär så fick vi återgå till gymet. Var lite orolig ett tag att det skulle bli långvarigt och att jag inte skulle hinna klar med träningen innan Amanda började jobbet, men jag hann med nöd och näppe.
Dessa styrkepass är något som lätt kan göra mig stressig när man liksom aldrig blir klar. För att det ska vara effektivt så gäller det ju att man vilar rejält mellan seten och då drar det gärna ut på tiden. Därför har jag ju minskat ner gymandet i år med typ ett halvt pass per period, vilket jag tror kan vara skönt och mindre stressande. Jag vill dock inte ge upp styrketräningen helt, för jag tror det kan vara givande i mitt idrottande och dessutom så ska jag inte hymla med att jag vill försöka få till en hyfsat vältränad kropp också.
Det jag idag körde på gymet var:
Marklyft: (uppvärmning: 10 x 80 - 6 x 90 - 4 x 110 kilo) 3 x 10 @ 115 kilo
Knäböj: (uppvärmning: 10 x 50 - 6 x 60 - 4 x 80 kilo) 3 x 10 @ 85 kilo
Frivändningar: (uppvärmning: 10 x 40 - 6 x 50 - 4 x 60 kilo) 3 x 10 @ 62,5 kilo
Chins: 10 x 10, start varje minut
TRX: fyra övningar, tre set, 8-16 repetitioner
På hemvägen så åkte jag en omväg runt sportfältet, längs rutten körde jag 10 spurter á 25 stavtag för att försöka få upp lite speed och även hitta träffen i stakningen. Spurterna kändes inte bra, men bättre än tidigare i år.
Jag får precis som vanligt tankar om att jag är så långt efter i träningen, att jag inte kört tillräckligt med hårda pass på rullskidorna och så vidare. Men jag har ju haft ett lite mer fokus på löpningen nu en tid och sen in i sommaren är tanken att få till mer bra pass på rullskidorna. Så det borde inte vara någon fara ändå, är ingen stress än känner jag. Dessutom hade jag ju en period nyss med förkylning och tröttheten från helvetet. Jag tar det i min takt och försöker känna lugnet.
Kroppen kändes riktigt seg idag till en början. Men jag drar mig till minnes mina styrkepass förra året där jag kände precis samma sak även då. Tröttheten och segheten släppte ju längre in i passet jag kom idag, precis som förra året. Min teori är att jag är lite nervös inför de tunga lyften och liksom ”stänger av” musklerna/kroppen inför dessa. När jag sedan kommer igång och märker att det funkar bra så släpper tröttheten allt eftersom. Jag bjuder lite på mina konstiga hjärnspöken och tänker att någon kanske kan ha nytta av det, om inte det så får ni väl något att skratta åt.
Imorgon hoppas jag på en ännu bättre kropp då det står löpbandsintervaller på schemat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar