Grubblar och funderar. Nästa långlopp blir Moraloppet!

Jag fixade med disken i köket just och när jag gick ut i hallen för att kolla var Alfons tagit vägen så fann jag honom sittandes såhär. Ganska rolig position må jag säga

Det var svårt att somna inatt. Jag låg länge i mina grubblerier, funderade, analyserade, tänkte, tvivlade. Är jag såhär jävla dålig nu alltså!? Mina två senaste långlopp hart slutat i katastrof: Bessemmerloppet i februari när jag bröt efter hjärtrusning och så igår där jag kom 45:a(!). Jag minns en enda gång när jag haft en brutalt dålig placering i ett långlopp och det var Orsa Grönklitt Ski Marathon typ 2005-2006 någon gång, då kom jag på 35:e plats (cirka) och jag minns att jag med nöd och näppe hängt med i 2-3 kilometer efter att ha legat på max. Därefter var jag rejält akterseglad, då troligen för att jag var ovan vid långlopp. Sedan har jag ju tränat mer och mer inriktat på långlopp men ändå har jag så oerhört svårt att hänga med. Jag vet ju att jag är rätt stark och har bra kapacitet på 10-15 kilometer långa lopp, dessutom är jag bra när det kommer till uthållighet. Men långlopp på skidor just nu går ju bara klappkasst. 

Min träning har ju fungerat helt enligt plan, jag har varit mycket mer seriös de senaste 2-3 åren än i mina tidigare senior-år och jag har verkligen tränat för att försöka bli bättre på långlopp. I år dessutom så har det känts som om jag höjt med rent kapacitetsmässigt med flera goda löpresultat som kvitto på den saken, bland annat med 1,57,40 på Lidingöloppet och med ett nytt personligt rekord på Hackmora Bergslopp efter 16 år!! Dessutom så tycker jag att jag har känt mig starkare i det mesta, både rent styrkemässigt på gymet, men också kapacitetsmässigt. Men ändå blir det såhär dåligt. 

Tänkte att jag inte skulle älta eländet från igår, men det är inte så lätt att låta bli. Jag vill dock tro att det inte är något fel på min kropp, utan att det var skidornas fel denna gång. Jag har haft sämre skidor vid tillfällen förr, då har jag ju faktiskt kunna hänga med folk som kommit ikapp och som passerat. Igår var det i det närmsta omöjligt för mig, trots att jag verkligen försökte. När jag också åkte bra för en vecka sedan, visserligen på tio kilometer, men ändå, så borde det inte vara något fel på mig. Men vem vet. 

Nåväl. Jag har varit nere, less, bitter och gjort dåliga lopp förr. Jag har även gjort bättre lopp därefter igen, så än borde det inte vara kört. Jag kommer inte ge upp i alla fall. 

Nästa långlopp blir Moraloppet den 19:e januari. Ett fint lopp som följer halvvasa-sträckningen. Start i Oxberg, bort längs med sjöarna där, ut på Vasaloppsspåret vid vägundergången i Vasslan och sedan Vasaloppsspåret till Hemus. Ett perfekt tillfälle att träna på Vasaloppsspåret tänker jag. Dessutom så brukar det alltid vara bra preparering på det spåret, så man behöver inte fundera speciellt mycket. Detta loppet är faktiskt ett av mina favoriter!

Nu ska jag gå en promenad, ner till Willys för att inhandla måndagsttacos bland annat. Därefter så ska jag köra styrka på gymet, idag blir det lite lättare med tanke på tävlingen igår. Men jag tänker ändå att jag hellre kör två bra träningsdagar idag och imorgon när jag är ledig, för att sedan vila på onsdag när jag börjar jobbet igen. Förutom allt detta så ska jag fortsätta med att försöka göra bra val i vardagen när det kommer till allting från kost till träning. Kämpa Adam och kämpa alla andra!