Medan alla andra i världen som satsar på långlopp befinner sig i Livigno och spammar sönder mitt Instagram-feed med halvsteekiga selfies så befinner sig undertecknad på hemmaplan, (bara att acceptera läget när jag är för dålig och oomtyckt för att få vara med i något team). Först krävs det att jag jobbar så alla arbetsskygga kan gå lediga och därefter så får jag snurra runt, runt på en 330 meter lång slinga. Glamouröst. Lägg därtill att jag strypt alla möjligheter till små belöningar i form av en liten kaka, godispåse, snus, eller annat. Allt det till trots så går jag ändå inte ner i vikt. Då kanske ni kan förstå att jag är lite bitter, men när jag läser inledningen till detta inlägg så märker jag att jag framstår mycket mer bitter än vad jag i verkligheten är. På tal om bitterhet så har jag gjort en egen empirisk studie och kommit fram till en slutsats om att "mat-tanter" kan vara några av de bittraste arbetsgrupper vi har här i samhället.
Nåja, ni kanske ville läsa om mitt skatepass. Det hela gick faktiskt rätt bra och tiden gick ändå skapligt fort. Dels för att jag fick den liten pratstund och åktur med min kompis Adam Larsson och dels för att jag körde impulser. Upplägget på impulserna var att jag körde en impuls (20 maximala stavtag på treans växel), vilade 1,5 varv och upprepade det totalt 10 gånger. Därefter åkte jag tio minuter i lugn takt och upprepade det hela ytterligare två gånger. Totalt alltså 30 impulser på de två timmarna (30,57 kilometer) jag åkte! Tyckte tekniken kändes bra och även kroppen, kul med lite skate emellanåt.
När jag nästan var klar med åkningen så hade spårgubbarna kommit ut med två pistmaskiner som dom körde över snöhögarna i närheten, nu står det nog inte på fören spåret är cirka en kilometer långt. King!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar