Äntligen nytt personligt rekord på Hackmora Bergslopp 12:48 och fjärdeplats!

Foto: Sågmyra SK

Jag vet inte hur många gånger jag sprungit Hackmora bergslopp, men jag vet att jag sprang det första gången redan 1995, då var jag 11 år gammal, sprang på 18,21 minuter och kom klart sist. Sedan dess så har jag sprungit en rad lopp, men bara två gånger tidigare har jag varit under 13 minuter: 12,51 år 2002 som var gällande personligt rekord fram tills idag och 12,55 år 2013. Annars har jag legat omkring 13,04 - 13,35 ungefär. 13,20 hade jag förra året. Resultat från årets Hackmora bergslopp hittar du här och bilder här.

Känslan på slutet är att löpningen fungerar rätt bra, men det är ju inte samma sak som att springa uppför. En akilleshäl jag länge haft är ju min uppförslöpning, eller egentligen uppförsbackar över två minuter på alla sporter jag utövar/utövat. Troligen på grund av mitt relativt låga syreupptag (5,2-5,4 liter är det maximala värdet jag uppmätt). Men trots det så hade jag en bra känsla inför loppet idag, var avslappnad och inte överdrivet nervös, dessutom så trodde jag att jag hade en god chans att ta mig under 13 minuter idag. Kul! 

Jag värmde upp delvis tillsammans med Linus Larsson och Mikael Sandgren. Efter 15 minuters jogg så lade jag först in en tre minuter lång tröskel i 3,39 min/km-fart, när jag såg den mellantiden och ändå tyckt att jag inte var speciellt andfådd så insåg jag återigen att löpningen fungerar bra. Jag avslutade uppvärmingen med 10 x 20 steg i något högre fart än tröskel, med 20 lugna steg däremellan. Pulsen gick upp till 170 och även det kändes skapligt!

Väl på startlinjen så börjar ju tankarna, nervositeten och så vidare. Idag tänkte jag: "här står jag och är glad nu, men om några minuter så ska jag plåga mig så nära mitt max jag kan, hur fan ska det gå?" 

När starten gick så kom jag iväg bra och låg länge på tredje plats i första stigningen. På toppen av den och sedan utför den enda nedförsbacken så tappade jag några platser och låg väl 7-8:e ungefär, kändes ändå helt okej och jag hade ju bra häng på killarna framför. På den cirka en kilometer långa grusvägen så kändes det bra för en gångs skull och jag kunde plocka några placeringar så att jag in på den sista kilometern låg fyra, i rygg på trean Erik Rost. Jag hade krafter kvar och tänkte att nu jävlar ska jag få revansch efter spurtförlusten på 3000 meter bana 2016. Men tydligen hade Erik ytterligare ett ess i rockärmen och kunde segla ifrån mig under de sista hundra metrarna. För en gångs skull så hade jag ingen extra spurt att ge på slutklämmen, jag tog mig knappt uppåt och framåt, så kanske tog jag helt enkelt ut mig allt vad jag kunde idag. 

Jag kollade inte på klockan en enda gång under loppet, så när jag hörde dom ropade "48" när jag gick i mål så fattade jag direkt att dom syftade på tiden 12,48 och att jag äntligen fick slå personligt rekord igen på Hackmora! Skapligt skön känsla att lägga sig ner då kan jag berätta. Sjukt nöjd med tid, insats, placering och känsla.  Race-siffror från min klocka: 12,50 min (startade klockan tre sek innan), 2,86 km, 185 snittpuls, 193 maxpuls, 220 höjdmeter, 15 fallmeter.

Efter tävlingen så joggade jag Linus Larsson och Mikael Sandgren ner till vägövergången, två kilometer ifrån mål, där skulle vi köra en tröskel upp till målet. Det blev istället "tröskel", ganska hårt, men ändå kontrollerat (10,06 min, 1,95 km, 185 höjdmeter, 172 snittpuls, 183 maxpuls). 

Sprang i mina Icebug Acceleritas 6 idag, 217 gram per sko, riktigt bra val för dagens race!

Avslutar med några fler bilder:

Foto: Margareta Steen

Foton: Frida Veljebo