8 x 5 minuter stakintervaller i backe

Hej vänstervänner!

Idag har jag varit aktiv må ni tro, cykel till och från jobbet (11 km), promenad på min halvtimmeslånga rast (3 km) och promenad med klassen till & från biblioteket (5 km). Jag har också just avverkat ett nytt träningspass, stakintervaller. Jag trodde inte jag skulle vara så sliten som jag var rent muskulärt, galet låg puls och riktigt trötta muskler. Till råga på allt så blåste det sidvind (hör och häpna, ingen motvind), det regnade, stavarna slant hela tiden på grund av rysskylan vi fått och hela Borlänges bilbestånd åkte längs Kalles väg tillsammans med mig. Ni hör ju att det var som gjort för att tappa humöret. Jag lyckades dock att hålla mig vid gott mod tills det sista draget när en vit BMW kör om mig så det swishar i armbågen, på nedvarvningen letade jag efter bil + chaufför för att tala om för personen att man inte gör så, dock utan framgång. 

När jag sedan var på väg hemåt så skulle jag svänga vänster av Kalles väg, när en dam på cykel kommer från vänster och ska korsa vägen. Trots att jag pekar tydligt att jag ska svänga vänster så fortsätter hon att åka sakta framåt och samtidigt skär av min väg, så jag blir tvungen att fortsätta rakt fram. Ingen fara på taket än så länge, men när hon sedan otrevligt frågar var jag ska och jag svarar vänster så får jag till svar i otrevlig ton: "Du får väl vinka bättre då". Där kunde jag inte hålla mig längre utan svarade: "Du får väl cykla bättre då din jävla idiot!". Mitt humör har onekligen sina brister och min stubin är inte alltför lång. Jag måste försöka jobba på det. 

Till intervallerna då, jag körde åtta gånger fem minuter. På intervall 1, 3, 5 och sju så körde jag vanlig AIII och på de andra så körde jag 10"-20". Som jag varit inne på så är denna vecka mer fokus på styrka och power, så det var mer ett underhållande stakintervallpass där jag även försökte få in lite snabbhet. Det blev ändå rätt bra till slut, trots att känslan var bedrövlig och att pulsen var låg (146 i snittpuls den första intervallen). Tiderna uppför Kalles väg var cirka tio sekunder sämre än senast, men vägbanan var blöt och musklerna svaga, så det var ingen fara på taket. Till slut lyckades jag i alla fall att skrämma upp pulsen i 170 som max, det var ju ändå skapligt. 

Egentligen skulle jag ha planerat ett distanspass idag och kört intervaller imorgon, men jag visste inte hur veckan skulle se ut med skidprofilträning på fredag och så vidare. Nu väntar två lugna dagar med distanspass och sen blir det mer intensiv helg med intervaller + styrka. 

Jag åkte på Elpex med fyror bak och treor fram och enligt min pulsklocka så häll jag på i 95 minuter, åkte 25 kilometer och klättrade 425 meter.