Fyndig rubrik va?!
Lyckades inte förbättra min svit i detta loppet, hamnade någonstans mellan åtta och tolv i mål. Katastrof. Men samtidigt, kroppen svarar inte som jag vill, så det är inte så mycket att hoppas på då. Det är dock ett riktigt trevligt arrangemang detta Tough Race Sweden, rolig bana, folkfest och en riktig utmaning.
Jag tog mina Elpex med fyror fram och treor bak, till evenemanget och även hem (36 + 38 minuter stakning, 17,0 och 16,4 km/h i snittfart). Kändes rätt bra på dessa idag åtminstone. På uppvärmningen så kände jag att jag inte var speciellt taggad för att springa fort, fanns liksom inte speciellt mycket ork rent muskulärt. Joggade lite, körde några ruscher, samt 90 sekunder i tävlingsfart.
Kom iväg bra i starten, men redan vid de första hindren (låga väggar) tappade jag en del, lyckades plocka igen och de första två kilometrarna är i princip bara löpning på en äng. Därefter springer man upp- och nedför ett berg, mestadels obanat bland stock och sten. Innan berget så var jag högst tio sekunder bakom ledaren på plats fyra, sedan började tappet. Kände mig stel och gubbig i löpningen i skogen och undrade först varför, sedan gick det upp för mig att mina löppass detta år i princip bestått av löpning på asfalt och löpband. Inget att skylla på såklart, men jag kände mig mer stapplig än vanligt.
Mellan kilometer 4 ungefär och målet efter 8,5 ligger de flesta hindren. Jag var väldigt långsam i dessa och nästan lika långsam däremellan. Fanns helt enkelt ingen kraft i benen, vaderna började värka och jag fick krampkänning(!) i låren. Ridå. Den dåliga känslan höll i sig till cirka 1,5-2 kilometer från mål, då var det nämligen en simning på uppskattningsvis 200 meter, av någon anledning så började jag få tillbaka lite krafter där och tyckte att jag fick upp farten en aning både över hinder och i löpningen. Det var faktiskt rätt positivt!! Något annat positivt var att hela familjen hade cyklat dit och hejade på mig, Amanda sprang med och peppade mig till och med. Jag klarade också alla hinder utan att behöva göra om, det var ju också positivt. Bästa stunden är sedan efteråt när vi minglar omkring på tävlingsplatsen och idag åt vi även medhavd mat, mysigt!
Givetvis var jag missnöjd efter målgång.Tråkigt att tävla och inte "kunna ta i", vara hämmad av trötthet och trötta muskler. Men samtidigt, vad ska man göra? Gnälla, eller acceptera läget. Jag tror mig veta vad det beror på: dålig sömn den senaste tiden. Förhoppningsvis börjar Alfons sova bättre igen snart och förhoppningsvis så blir vår sömn bättre av att vi sover varannan natt med honom. Jag får väl ha den tron i alla fall.
Jag kommer successivt träna mindre timmar och mer kvalitativ träning, det tror jag blir bra på sikt. Och kan jag inte bli snabb igen så ska jag åtminstone vara smal, så jag håller i det med sockerförbud och promenader med barnvagnen. Fick ihop 8,5 kilometer på kvällskvisten, det bränner ju lite av mitt överflödsfett vill jag tro!
Imorgon är tanken att cykla en långpanna med Adam Larsson och Simon Andersson, det ser jag fram emot, första turen med nya cykeln! Det är dock min natt att ta Alfons, håll tummarna.
Siffror från mitt race:
52,22 minuter
8,50 kilometer
176 snittpuls
185 maxpuls
Bilder som Amanda tagit:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar