Fantasifull och bra bild. "Här, ta en bild på mig, jag lägger ner ena staven på marken"
Hej där hemma i stugorna.
Idag har jag fått mig ett pass jag sent ska glömma. Kollar vi bara på siffrorna så verkar det kanske inte så avskräckande: Totalt 3,15 timmar, 51 kilometer och 275 höjdmeter. Enbart stakning givetvis. Under passets gång så körde jag och Adam Larsson intervaller som följer: 4 x 8 minuter, 2 minuters vila + 40"-20"-intervaller. 40"-20" så körde vi först sju stycken och sedan skulle vi köra sex till, efter tre stycken så stakade jag in spetsen på mina stavar och fick avbryta. Snopet. Men vi var nästan hemma och jag kunde byta till nya och därefter fortsätta med tre ytterligare. Jag avslutade sedan med att köra i någotsånär långloppsfart i 17 minuter.
Det kändes rätt bra på uppvärmningen och under den första åttaminutersintervallen. Sedan blev det allt jobbigare och jag slet med rejäl träningsvärk, men konstigt nog så hade jag rätt så hög puls (181 i max), vanligen brukar jag ha väldigt låg puls när musklerna värker. Det är dock ett bra tecken på att jag kommer åt de muskler jag vill på mina styrkepass.
Adam var riktigt stark idag, jag fick släppa någon meter på 40"-20"-intervallerna. Förhoppningsvis har han blivit lite bättre och jag är kvar på samma nivå. Jag är väl egentligen inte orolig att jag blivit sämre, men visst finns tankarna där. Jag menar, förra året så radade jag upp fyratimmarspass under hela sommaren, dunkade in 182 timmar på nio veckor. Nu har jag knappt kört några längre pass och får slita för att klara tre timmar. Både mentalt och fysiskt. Det vänder nog snart när jag får köra lite mer stakning, så fort helgens löprace är över så är tanken att få till bättre träning.
Vi hade ändå skapliga snitthastigheter idag på åttaminutersintervallerna: 22,3 - 23,9 - 22,2 - 22,6. Det är bra för att vara mig åtminstone.. Jag körde på mina Elpex med helt nya treor bak och fyror fram. När jag lämnat av Adam och skulle försöka köra i långloppsfart hem från Domnarvet så hände det ingenting, tyckte jag stod still och kom endast upp i 155 som maxpuls, dock var snitthastigheten 19,4, det trots att det var en del uppför (30 höjdmeter och 0 fallmeter) och ett flertal grusavsnitt. Musklerna var helt kraftlösa och jag bestämde mig redan då för att ta vila imorgon.
Amanda har just kommit hem med 13 kilo jordgubbar (två fulla tiolitershinkar) som vi rensat, sedan väntar en liten promenad för att stänga ringarna och därefter ska vi heja på Sverige i fotbolls-VM!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar