Vill ni bli lika vräkiga som mig i mina wearcolour-shorts så använd koden: SS18Adam20 för 20% rabatt på hela sortimentet, inte illa pinkat!
Då var det avklarat. Satan så skönt. Jag var inte pigg, men jävligt orolig och förväntningarna för hur jobbigt det skulle bli uppnåddes verkligen. Såhär kan vi inte ha det. Gå och vara orolig hela dagen inför tuffa pass. Bli sur och på dåligt humör för det. Därför tycker jag om att träna klart på förmiddagen och sedan fokusera på annat. Annars går jag runt hela dagarna och ”spar på krafterna”. Vissa kanske förstår? Andra inte.
Jag tog mig till Borlänges bästa gym, Actic Maserhallen, löpandes:
På gymet så tog jag först ett ångestbesök på toaletten. Sedan brakade det lös:
Tanken var att få ihop 30 minuter i sub 3,30 min/km-fart, alltså 17,2 km/h - 3,29 min/km. 0,0 i lutning, nu kommer väl någon ”förståsigpåare” och säger att jag måste ha lutning, annars blir det för lätt och ej jämförbart med utomhus. Tyst säger jag då, jag ville ha lättsprunget och dessutom så är jag sämre på löpband än utomhus. Vågar aldrig springa med blicken framåt, utan kollar alltid ner på fötterna, eller displayen..
Jag hann springa fyra minuter på det första bandet innan det packade ihop. Bestämde mig snabbt för att byta och sedan få ihop 35 minuter, alltså tio kilometer. Det tog 1,5 minuter innan jag sen klev på nästa intervall på nästa band och körde:
- 15 minuter, 171 snittpuls
- 3 minuter vila
- 10 minuter, 177 snittpuls
- 2 minuter vila (hann med ett snabbt toabesök igen)
- 6 minuter, 181 snittpuls
En svettfest av rang blev det. Usch och fy. Men grymt bra pass!! Maxpulsen blev 188.
Efter det så försökte jag flyta på i hög fart hemåt via Blodomloppet-banan. Det går succesivt snabbare, men löpsteget känns tungt än. Nu blev det i alla fall som följer:
Det satt långt inne, men det gick! Bra jobbat Adam!!
Sprang i mina Hoka Clifton 3 bra skor det, men jag behöver ett par tävlingsskor för asfalt, då kanske det känns lite lättare?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar