God afton.
Nu har jag invigt det nya träningsåret med löpbandsintervaller på gymet i mina Hoka clifton 3.
Jag sprang dit först, 15 minuter och 3 kilometer. Kändes riktigt bedrövligt på joggen dit, sämsta känslan på månader, troligen var jag nervös inflr hårdkörningen. Väl framme så drog jag igång eländet direkt, mer eller mindre:
Den första intervallen gick ju bra: fyra minuter på 18 km/h (alla intervaller med 0%, ja jag vet, lättare än utomhus och hela den biten) och med en snittpuls på 161. Sedan började problemen med löpbanden, hela fem stycken ballade ur, antingen slog strömmen av helt, eller så stod det ”system overload”, nog för att jag är fet, men ett löpband ska väl tåla mig?!
Det blev några halvintervaller på 30 sekunder till 1,40 ungefär. Innan jag till slut hittade ett band som ”bara” varnade hela tiden för en eventuell ”overload”. Jag kunde dock avsluta innepasset med:
- 2 x 3 minuter, 19,0 km/h, 178 och 184 snittpuls
- 3 x 2 minuter, 19,0 km/h, 173, 177, 179 snittpuls
- 4 x 1 minuter, 19,3 km/h (maxfart), 170, 179, 179, 181 snittpuls
Till vila hade jag halva tiden från föregående intervall. Blev rätt jobbigt på slutet med endast 30 sekunders vila, men det gick, någon gång på antingen tre- eller två-minutersintervallerna så peakade pulsen på 195 slag/minut, saftigt. Trist att banden ska balla ur bara, vill ju ha fart i benen och även köra mer gånger. Nästa gång får jag väl hålla mig på 15-17 km/h och ha lite lutning på, det blir man väl också trött av, men det kanske inte ger lika mycket rent löpmässigt?!
Jag sprang hemåt via Blodomloppets långa bana: 35,30 minuter, 7,79 kilometer (4,34 min/km). Det var verkligen det som fanns kvar i dom löpovana benen. Ska bli kul att fortsätta försöka få igång dom faktiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar