Stegar på med fäste(!) i backen innan Oxberg på mitt premiärlopp 2010. Minns att jag svor och skrek när klungan bakom mig kom ikapp lagom till kontrollen, redan då var jag less på Vasaloppet, klungor och motionärer i närheten av mig på tävlingar!
Fan vad jag ältar och tjatar om det här Vasaloppet ändå. Jag skulle ju inte bry mig om det och försöka fokusera på annat. Men det är inte så lätt att undvika det då allt och alla pratar om denna Vasaloppsvecka. Jag är dock inte alltför nere att missa det, jag kommer få fler chanser. 2010 så åkte jag mitt första lopp, då minns jag att det var oerhört långt och jobbigt. Det var min värsta upplevelse just ur den synpunkten att det aldrig tog slut, andra år har jag ju såklart också slitit och haft det jobbigt som fan, men inte på det sättet som första året. Jag visste ju vad som komma skulle om man säger så. Många år så har jag också haft en positiv trend på slutet där jag plockat folk. Dock så står jag fast vid att jag aldrig åkt ett riktigt bra lopp, vissa år har skidorna gått sådär, andra år kroppen som strejkat och alla(?) år har huvudet inte varit med mig. Jag sätter som mål nu till er mina läsare att någon gång få till ett perfekt, eller nästintill perfekt Vasalopp och då ska jag försöka styra träningen ditåt och försöka förfina det efter min bästa förmåga. Det borde väl ändå gå?!
Mina tidigare Vasalopp, (klicka på länken för blogginlägget om loppet):
2012 - 86:a (enda gången under fyra timmar)
2015 - 48:a (enda gången under den ständiga målsättningen "topp-50")
2017 - 104:a (förstörde sviten och målsättningen på topp-100 tio år i rad...)
Jag vill ju så gärna tro på att det kommer gå att fortsätta åka skidor fort och samtidigt leva som jag nu gör med jobb och familj. Jag tror jag har fysiken, skallen och motivationen till att fixa det. Eller är det bara jag som nu bygger upp ett luftslott i skallen som en liten airbag eller ett skydd på att allt är kört?! Vi ska ge det en chans i alla fall. Misslyckas jag så är väl inte det hela världen heller, jag har ju min kära familj i alla fall och dessutom så mår jag väldigt bra av att träna.
"Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr."
5 kommentarer:
Vi är nog många som skulle vilja se en rejäl youtubesatsning,- du har ju underlaget dvs vilja,temperament,åsikter och en härligt sprallig bättre hälft mm,. lite upplägg i stil som Casey neistat/David dobrik etc + att om du gör hyggligt innehåll så är du hemma vad gäller ekonomin också win win alltså. seriöst menat och inget hyss!.
Okej, tack för tron på mig :)
Har ju inte någon kamera, ingen kunskap alls i redigering, ingen aning om vilka du nämner heller :)
Tanken har slagit mig och jag är rätt sugen :) tror du, hur mycket pengar då exempelvis? :)
Med din massiva aktieportfölj så innebär väl enbart utdelningen i Axfood en proffskamera med högsta HD-kvalitet. :)
Hahaha :) den måste återinvesteras så att jag snart får sluta jobba :)
Vill du vlogga så kan du lära dig, som allt annat i livet.... men för att försöka ge svar på ersättningen så är det ganska svårt att ge exakt svar pga följande: annonser(olika värden),samarbeten med andra(personer,företag),vilket nätverk man ingår i, antal klick/följare, hur många videos du gör per månad, klickbait etc etc, i grunden måste man tycka det är kul/kreativt för att långsiktigt köra på. Som Jon Olsson sa: "jag skulle vlogga även utan ersättning".
Viktigt att göra grundlig research och göra upp en stabil gameplan, vad går hem hos folk?, engelska om du vill maxa penetrationen (även dålig sådan är bättre än svenska)!, vilka nycklar som gör vissa framgångsrika vs andra!?
Du har bra förutsättningar,- frågan är hur mycket du vill?, första tiden är det kärvt men det lossnar efter tid!
Skicka en kommentar