Jag har ju varit duktig med att äta godis endast dagen innan tävlingar sen omkring jul. Tidigare åt jag ju förbjudet mycket godis. Under gårdagen när jag skulle på ett ärende för att köpa skruvmejslar så tog jag både Benzen och smet även in på den lokala affären för att köpa en påse lösgodis. Likgiltig, uppgiven och bedrövad. Nästan i alla fall. Nejdå, jag får väl självmedicinera en aning. Förra vintern var ju fokuset att fasta i tid och otid. Numer så är förutom familjen min största glädje här i livet att äta, speciellt nu med tanke på att jag inte får träna. Så att fasta är ju inget jag gör speciellt ofta, tyvärr. Jag mådde ju bra av det också, även om det kanske barkade ur ibland när jag fastade i 45 timmar och avslutade med styrkepass. Men det fungerade ju, jag var skapligt snabb förra året och vägde ju in på sub 70 kilo. Dagen till ära så fastar jag åtminstone över dagen och äter först till middag, det blir väl närmare 20 timmar utan mat, alltid något.
Att jag inte ladda upp inför och sedan köra Vasaloppet ger ju mig ångest nu, eller ångest kanske är fel ord. De andra åren jag åkt Vasaloppet har jag haft ångest inför. Inte för längden direkt, snarare för att det är sådan hysteri runt om och framförallt allt folk som är med, det är nog det värsta för mig. Att bara tävla i 90 kilometer på en "vanlig" tävling hade inte varit något speciellt. Men ja, i år blir det inget Vasalopp och då ska jag må dåligt över det istället. Tänk att jag aldrig får vara nöjd och tänk hur det där helvetesloppet fått mig att må dåligt genom åren. Ändå ska jag alltid dit för att åka.. Årets upplaga så är känslan just nu att jag inte ens klarar eller vill se det på TV. Men det kanske hinner ändra sig. Vi får se.
Nej hörni, vad säger ni om en "krya på dig Adam-swishbombning" till mig?! 0761664997 Snällt, tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar