För tredje torsdagen i rad så satte jag på mig pannlampan knäppte på mig skidgångsstavarna och tog med mig Boss på en löptur här i skogarna ovanför oss. För er med lokalkännedom så sprang jag över Tjärnaberget och Muskboberget, vidare till Halla fäbodar och hem över Hyttbro. 2,10 timmar, 18,5 kilometer och 440 höjdmeter. Bitvis 5-10 centimeter blötsnö, det i kombination med användandet av stavar ökar ju på ansträngningen en aning.
Kändes rätt bra idag. Hemifrån och upp till Muskbobergets topp är det cirka åtta kilometer. På den biten hinner jag få in 300 höjdmeter!! Att kunna ligga på uppför i hög AI, känna alla system i kroppen jobbar perfekt, få flåsa lite lätt och känna att jag klarar av att hålla denna fart bra länge är en riktigt skön känsla. En känsla av att vara stark och oövervinnerlig. Känslan försvinner såklart snabbt, men där och då är det förjävla härligt. Denna känslan kommer jag nog att sakna den dagen jag lägger av. Men samtidigt så tror jag inte att jag kommer slut helt och gå ner mig så pass att jag blir helt ur form. Det är planen i alla fall.
Tack för idag!
3 kommentarer:
Hej Adam
När du tar med stavarna på löppassen, elghufsar du då eller springer du som vanligt men lägger till överkroppsträningen?
Kör hårt i vinter och lycka till i tävlingarna. Du kommer överträffa dig själv.
Hälsning
Jonas L
Hej Jonas. Alltså det är främst uppför dom kommer till nytta, då försöker jag köra elghufs, eller ”springa som om jag åkte diagonal”. Resten av tiden så springer jag bara med stavar :)
Tack så mycket :)
Aha, ok, det var ju inte så dumt.
Så ska jag göra. Det känns lite skonsammare att (för min del) att jogga lätt mellan backarna för att sedan öka tempot och belastningen i backarna.
/Jonas
Skicka en kommentar