Kämpar på i det tysta.

Mina finaste!

Grattis på fars dag alla pappor och grattis mig själv till min första fars dag, tack tack. 

Inatt sov jag lite sämre, Alfons var skrikig den stackaren. Men nu mår han bättre igen. Det går lite upp och ner det där. 

Började dagen med att kolla en livesändning på Facebook från någon tävlingspremiär i Orsa Grönklitt. Sådant kan ju förstöra hela dagen för mig. Inte direkt att jag vill kolla, men kan ändå inte hålla mig. Sjukt det där. Sen läser man alla kommentarer på folk som hejar, det är inte direkt så man är saknad där. Men jag är van. Har ständigt kämpat i motvind under min karriär, med leverantörer, träningsgrupper, klubbar, team, folk på sidan och så vidare. Jag är ju inte omtyckt direkt. Har ju inte behövt byta mobilnummer för att teamerbjudandena haglat in. Men jag kämpar på i det tysta, med jobb, barn och någon enstaka träningstimme ibland. Jag gör så gott jag kan. Men mot elitåkarna har jag ingen chans. 

Nu drar jag snart mot Falun igen för ett litet stakpass på snöslingan där. Men vem fan bryr sig av er egentligen? Jag har ju åtminstone en bra familj som jag tycker om, det har ju inte alla.