Det kostar på mentalt från och till med Alfons. Stackaren är ju inte alltför ofta tyst och lugn. Egentligen bara när han sover (inte så konstigt det kanske) och när han äter. Svårt att få han att somna och att lägga ifrån sig honom. Det blir en rätt så sönderhackad sömn för oss, men vi får väl någon timme här och där i alla fall, bättre än inget. Hoppas han blir bättre snart, han fick i alla fall sin sista dos medicin igår, hoppas det blir bättre nu när han slipper den.
Idag så väntar en kortare sväng på rullskidorna, samt gym. Det får räcka så. Har snart tränat 14 dagar i sträck. Men det har inte riktigt varit samma mängd som i somras, så jag känner mig inte alltför sliten.
Jag hann med att fixa det jag skulle igår med trimning, gräsklippning, stavkapning och såklart sopning i en kurva på väg ner från Skräddarbacken. Där det hade åkt ut sprängsten/grus från en grusbelagd lappning i cykelbanan. Att det ska vara så svårt att ställa vägen tillrätta efter att man varit där och förstörd med fiberutgrävning. Vissa ställen har varit så i över ett år..
Bam, bam, bam, soprent. Inte ett gruskorn kvar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar