Grinar illa efter målgången, inget kastande ner i gräset denna gången.
Foto: Längd.se
Tjena!
Två löprace på två dagar var kanske lite tufft. På uppvärmningen så kändes det inte så illa ändå, hade lite lätt träningsvärk i baksida lår bara och var väl kanske inte alldeles på topp. Jag var heller inte lika nervös som jag brukar vara, det var rätt skönt. Planen var att springa "typ tröskel", inte spränga mig och få en tid en bit under timmen. Jag höll skaplig fart och tyckte det kändes helt okej. Kände rätt tidigt att jag inte hade benen för att springa fortare, höll kilometrar omkring 3,40-3,55 mestadels. Ett bra tempo som jag borde hålla rätt lätt. Men just på Orsakajt'n som knappt har någon höjdmeter så är det ändå rätt svårt att springa fort.
Banan för i år var något omgjord vid hälften och även förlängd med 500 meter från föregående år (15,8 kilometer totalt). Jag hade precis 38 minuter efter en mil och 57,33 efter 15 kilometer. Fysiken är skapligt bra, gick inte riktigt att ta ut mig idag bara, men jag är ändå rätt nöjd efter en skapligt stabil insats.
Med 250 meter kvar så skulle jag lägga in en dödsspurt där jag hade förhoppningar om att springa ifrån framförvarande löpare, jag tog in något, men sedan knakade det till i min hälsena/vad. Samma hälsena/vad som jag haft ont i från och till i cirka två månader nu. Jag tog mig knappt i mål, fick halta och spring-hoppa på ett ben. Måste ha sett rätt sjukt ut. Men i mål kom jag i alla fall. Nu värker hälsena och vad, jag är rätt öm i den. Men det är i alla fall ingen senknarr, så jag hoppas det släpper fort.
Mäktigast med dagen var att få träffa på och byta några ord med Olle Walleräng. Olle som är ett år yngre än mig som jag tävlade emot och tränade några pass med förr om åren, har inte sett honom IRL på många år. Hann vann idag ganska komfortabelt.
Resultat från tävlingen hittar ni här.
Siffror från klockan:
1,00,45 timmar
15,84 kilometer
182 snittpuls
198 maxpuls
70 höjdmeter
Trevlig midsommar på er nu, själv ska jag in och hälsa på min tjej och tillika mamma till min framtida son på sjukhuset. Stackars Amanda som måste ligga kvar där en natt till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar