17 maj 2017, dagen då pojkdrömmar slår in: Adam Larsson och Jesper Nyström får vara med på min blogg. Grattis pojkar!
Som vanligt när det är maj och man knappt tränat, i alla fall inte kört några intervaller, så är man alltid så osäker när det vankas löprace. Kommer jag orka? Kommer jag få håll? Hur hårt ska jag öppna? Hur fort orkar jag springa? Och så vidare, frågorna är många, men inte fan får man några svar. Eller får man det?!
Jag joggade ett varv runt tävlingsbanan som uppvärmning, med ett gäng av mina skidåkarkompisar. Alltid kul att träffa dom. Därefter så körde jag några kortare ryck innan det var dags för race.
Kom iväg ganska dåligt i starten, många som toköppnade, men jag försökte hålla igen skapligt. Låg strax efter tionde plats just innan en kilometer, passerade den på 3,09. Kände mig rätt stark och kunde nöta på i ett helt okej tempo. Tappade lite successivt på tätlöparna, inte alls några ljusår faktiskt. Låg hela tiden omkring platserna 7-9 och hade en okej känsla. Det var först den sista kilometern som det blev galet jobbigt.
Sprang i mål som 7-8:a någonting, på tiden 15,31 enligt min klocka, sex sekunder bättre tid jämfört med förra året, enligt min klocka då. Det är jag rätt nöjd över. Efter tävlingen så körde jag en vända till i tröskelintensitet; 4,07 kilometer, 16,00 minuter och 173 i snittpuls. Bra för träningsdagboken!
Siffror från racet:
15,31 minuter
4,54 kilometer
189 snittpuls
197 maxpuls
25 höjdmeter
3,25 min/km snittfart
Uppvärmning med gänget
Krigar hela vägen! Springer på lite mer lättlöpta lopp alltid i mina Salomon Sense-skor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar