Man (jag) borde inte blogga i detta sinnestillstånd, men jag jobbar inte med filtrering av upplevd verklighet, och så vidare. Dagar som idag hatar jag att åka längdskidor, mer än vanligt. Det kändes så jävla bedrövligt ohyggligt dåligt. Hög muskulär ansträngning, noll i puls. Totalt kraftlös och less på det mesta. Usch. Kroppen var så jävla loj att jag ger mig fan på att jag skulle blivit ifrånkörd av en skåning. Då förstår ni kanske hur illa det var, även om det senaste var en rejäl överdrift.
Dagar som idag så får jag hela tiden försöka stoppa mig själv från att få rejäla vredesutbrott. Vetefan vad jag har för bokstavskombinationer. Trött, less och irriterad på det mesta. Fick "lön" idag också, det är ju fan ett hån rätt i ansiktet. Tycker jag är på jobbet jämt, men det är knappt så det är ekonomiskt försvarbart att åka dit. Kul.
Jag och min bror var i alla fall ute i 1,15 och försökte oss på något som liknade längdskidor. Det hade nog stuckit i ögonen på riktiga skidåkare. En liten intervall på tio minuter försökte vi oss på, pulsen peakade på 158. Då kan man hålla sig för skratt.
Nu drar vi mot Lima för morgondagens Sixten Jernberg Memorial. Målet är att inte bli varvad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar