Livet som utbränd pepparkaksbagare

 

 

 

 

 Efter att ha bjudit er på dessa alster så kan vi nog enas om att jag inte gjort bort mig när jag valt en annan karriär i livet än bagare?! Vi bakade nämligen pepparkakor söndags. För min del var det säkert 20 år sedan senaste gången det hände. Skoj var det i alla fall. 

Nu sitter jag i bilen på väg till Örebro igen. Åter en natt i ryggen där jag knappt sovit, kul. Vi kan åter konstatera att det tar lite energi att jobba, träna, flänga omkring och sen inte kunna sova på det. Jag blir rätt lättirriterad och energilös. Har ett ständigt stresspåslag också, mycket på grund av att det går i ett och att jag aldrig kan eller får ta det lugnt och slappna av. Enda stunden jag kan göra det är på kvällarna, men då borde man ju försöka sova. Ska bli riktigt skönt med jullov nu snart, för jag överdriver inte när jag säger att jag nästan är utbränd. Har ju faktiskt aldrig tränat som jag gjort i år, dessutom var det väldigt länge sedan som jag jobbade så frekvent som nu. Så även om jag varit inne i det en tid nu känns det ändå rätt ovant. Skulle jag bara kunna sova lite bättre så hade det ju varit mycket bättre. Skulle ju också vara bra om det fanns lite mer förståelse kring att jag är i behov av att vila och ta det lugnt ibland..

Idag är det i alla fall en kurs som jag ska på för jobbets räkning. Räknar med att vara hemma igen vid cirka 18,30-tiden. Det var den vilodagen det. Imorgon är det åter jobb, träning och mer stress. Suck. Kämpa Adam! Vet inte om jag börjar bli less nu, eller om jag bara är morgontrött. 

Hörs kanske senare.