En trött åtta, i vägen för elitåkarna

 

Lyckades ju hänga med täten en stund idag i alla fall 

God dag mina följare. 

Jag kan ju böja med att berätta att jag inte är ett dugg bättre på långlopp i år än andra år. Så ni som varit oroliga att jag blivit bättre för att jag tränat hårdare och "bättre"(?) än någonsin behöver inte ligga sömnlösa och sparka täcke på nätterna. 

Det var ett fint startfält på nästan 100 personer i dagens Orsa Grönklitt Julmarathon. Bra initiativ av "Orsingarna" och Lager 157-gänget! 

Jag kom iväg fint i starten och låg med bland de bästa till en början. Första riktiga rycket kom efter cirka fem kilometer, signerat Bob Impola. Dra åt helvete vad det går när den killen rycker, det är inte av denna värld när han sätter i stavarna och trycker till. Jag lyckades på något vänster gå med i dödsrycket och vi var då sex man ett tag: Jag, Bob, Bill, Kalle.G, Fredrik Byström och Rikard Tynell. Men därefter så stannade det av en aning och vi blev några fler i klungan igen. 

Efter det rycket så blev jag rätt mör i kroppen och slet på rätt skapligt i några kilometer för att ens gå med i ryggen. Borta vid nästa vändning efter bara drygt en mil så var det dags igen för ett dödsryck från Bob, på platten och utför, från spets. Han fick lucka direkt. Jag slet lite här på de långa raksträckorna på vägen och fick släppa tätklungan. 

Hamnade ensam och var rätt uppgiven här. Inget tryck i armarna och klungan framför försvann framåt. Gnetade på i min fart och med ett par kilometer till varvningen (två varv på cirka 19 kilometer) så kom Dan Moberg (tidigare vasalopps-tia, bland annat) ikapp mig. Trodde jag inte skulle ha en chans att hänga med honom, men jag började bli lite piggare och dessutom få till ett bra pass, så jag lyckades hänga med honom faktiskt. 

På det andra varvet så drog Dan varenda meter, förutom i mitten ute på vägarna, då var jag uppe och petade i 100 stavtag (jag brukar räkna under loppen, för att ha något att göra). Hoppades in mot målgång att han skulle kunna öka farten och bli av med mig, men det blev han inte, så jag var lite ful och ryckte i sista backarna. Lyckades komma i mål som åtta i alla fall. I ett rätt så namnkunnigt startfält, jag är inte nöjd med det, hade ingen toppenkänsla och inte den där riktigt höga farten som behövs. Orken finns där i alla fall, så jag får försöka hitta överfarten och kunna tåla den! 

Siffror från klockan:

1,40,04 timmar

38,84 kilometer

167 snittpuls

181 maxpuls

23,3 km/h snittfart

370 höjdmeter

Foton från David Holmström: