Lärde mig att sladda på skidorna idag, duktig va?!
Idag gick det rätt så lätt i spåret på Lugnet. När jag kom dit kring lunch så var det smockat med folk, överallt var det någon stackare i vägen, vissa är ju tydligen helt ensamma i spåren och i världen när dom bara stannar när helst de tycker. Jag har lite svårt för folk (folksskygg och osocial, något som bara blir värre och värre med åren, misantrop?!) rent allmänt, än värre är det när dom är i vägen när man försöker motionera.. Tur att jag har någon form av spärrar i alla fall.
Jag körde ett fint stakpass idag. Gillar fortsatt den cirka 2500 meter långa konstsnöslingan, den är omväxlande och helt okej kuperad. Synd bara att folk ska ploga sönder den enda lilla kurvan som finns i banan. Jag personligen hade ju försökt hålla mig ur vägen och inte heller varit och harvat i de "kuperade" delarna på banan om jag inte kunnat åka skidor, men det är ju jag det.
I 2,30 timmar hade jag turen att få åka härja runt i spåret idag, stakning dessutom. Kan ju inte bli mycket bättre än så. Förhållandevis lättfört som jag tidigare nämnde, så jag hann med hela 40,61 kilometer och 705 höjdmeter. Med lite tur så hade man nog kunnat hänga med en SkiErg-hetsande sörlänning om personen stakat utan stavar. Det tar sig.
Med en halvtimme kvar av passet så lade jag in tio impulser á 15 stavtag, två minuters vila mellan varje. Fint så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar