Två timmar på fjället

 

 

God eftermiddag publiken!

Medan folk har tävlat och blandat succé med misär. Så har jag själv varit uppe på fjället och svurit över låg puls och kass känsla. Som sig bör. Trots att jag bestämt långt innan att jag ska försöka träna på här uppe, få in skidvana och inte bry mig om känsla eller resultat här uppe. Det är ändå som att jag omedvetet känner efter alldeles för mycket och att kroppen på något konstigt sätt ställer in sig på sparlåga under passen innan race, speciellt så här i början på säsongen. Jag är nog mest nervös och ovan att åka skidor. Vill dock hela tiden återge hur känslan är och så vidare. Inte vara som alla andra som är så glada och nöjda innan, sen efter racen nedtagna på jorden och helt förstörda. Då är det bättre att redan innan vara nedtagen på jorden. Som känslan varit de senaste passen så tar jag mig inte ens runt imorgon. Men det kommer nog kanske vända. Åtminstone efter tävlingen. Så det är nog mycket nerver och mentalt. Hur jag än försöker strunta i det. 

Två timmar klassiskt blev det på förmiddagen. Lite löst och nysnö, så fästet var lite halvdåligt. Hjärtat slog knappt det heller. Det är något jag verkligen hatar. Vi mötte i alla fall Johan Olsson idag, det var passets höjdpunkt. 

Nu har jag sovit middag och ätit en del. Så hoppas jag är lite piggare nu.