En löpsväng med Sandgren, och några hopp

Stegar på upp mot Lostenen på Hornberget, i partifärgade tröjor

Efter ett evigt knåpande i mitt hektiska livspussel så fick jag tid till ett kortare joggpass med Mikael Sandgren. Skönt att få röra sig lite, även om det bara är i drygt tre timmar. Men vad gör man inte för att "svetsarn" ska få ihop sin budget, och för att ungdomarna i Skellefteå ska få gratis körkort. Då ställer man med glädje in sig i ledet och drar sitt strå till stacken, på bekostnad av egen träning och fritid.

För första gången på en tid så sprang jag åter på mina gamla favoritstigar i residensstaden; Jungfruberget, Hornberget och militärområdet. Visst är det fint även här, men jag måste fan krypa till korset och tvingas erkänna att det är snäppet finare kring Tjärnaberget..

Vi sprang i 3,10 och på den stunden hann jag 28,73 kilometer. Hade jag varit stark som elitledsåkarna i söder så hade jag nog hunnit bortåt 65 kilometer idag. Men man får vara nöjd med det lilla, skam den som ger sig. 

Just ja, efter drygt halva passet så stannade vi till för en kortare hoppsession; fem gånger: (sex jämfotahopp + sju enbenshopp/ben) = 100 hopp. Sådär, då fick vi till lite matte också. Kanske vore något för vår käre svetsare att praktisera?! 

Bland det jag hatar mest är det just hoppbilder, vilket våra svenska skidtjejer i allmänhet och landslagstjejer i synnerhet är barnsligt förtjusta i..